Synonymer till ödla

• 0. individ av en underordning kräldjur med långsträckt kropp och korta ben (i Sverige finns kopparödla (ormslå, benlös), sandödla och skogsödla) || -n;
     ödlor

Uttryck med betydelsen ödla

• Ligga i träda

  Betydelse: När en åker inte används ligger den i träda; bildligt om något som inte är i bruk eller är har lagts åt sidan tills vidare

  Exempel: "Jordbrukare upptäckte tidigt fördelen med att låta åkern ligga i träda för att återhämta sig; regissören lade karriären i träda för att var hemma med barnen"

0. Och med en svart jacka som påminner om en mantel över axlarna ser hon mer ut som en rättvisans advokat än en ödla eller något annat djur.

   Eller när någon ödla blir sårad och man ser hur människohuden försvinner och ödlan blir synlig.

   När de fick tag i en ödla åt de upp den och kräktes sedan upp den otjänliga födan efter en stund.

   Och strax intill kilade en liten grön ödla nedför en vildvinsstam och stannade till vid en spricka.

   Godzilla är en ödla av något slag som utsätts för radioaktiv strålning och på grund av det blir flera hundra gånger så stor.

1. ödla, i vissa svenska dialekt även örla o. *ögl(a), varom nedan, fornsvenska ödhla, ydhla = fornisländska o. fornnorska eðla, eyðla, norska ødla (öla, örl, eîle m. m.), äldre danska öd(e)le, danska øgle; med åtminstone delvis dunkel vokalväxling o. oviss härledning. Enligt författare Etym. Bemerk. s. X f. n. (o. sedermera bland annat Torp Etym. Ordb. samt med tvekan Falk-Torp) utgå de olika formerna från urgermanska *aiðulōn, *iðalōn, *iðulōn till urindoeuropeiska roten idh, aidh, brinna, glänsa (varom under id 1), närmast till ett färgadj. på -al, -ul, motsvarande (med annat avljudsstadium) nyhögtyska eitel = svenska idel (egentl.: glänsande), vartill nyhögtyska fisknamnet aitel, Leuciscus cephalus eller latifrons, färna (författare Språkv, sällsk. i Ups. förhållande 1891 — 1894 s. 98); i så fall egentligen: den rödbruna eller dyl.; jämför t. ex. forngrekiska píngalos Hesych., ödla: sanskrit piñgala, brun. Denna härledning synes mig alltjämt sannolik, men snarast ha samtliga formerna utvecklats ur en gemensam stamform, o. i så fall utan tvivel *aiðulōn, varav *øyðla = ödla (någon berättigad anledning att förneka möjligheten av u- omljud av ai torde icke finnas; Noreens konstruktion, Aschw. gr. § 69 a. 2, *aiþwilōn är obehövlig o. från ordbildningslärans synpunkt knappast antaglig). Norska eila å ena sidan o. fornisländska o. fornnorska eðla å den andra kunna med Kock Sverige ljudhist. 1: 200 förklaras ur *aiðilōn under antagande av accentväxling (med ljudlagsenlig acc. 1: eðla, med analogisk acc. 2: norska eila). Fornsvenska ydhla har snarast utvecklats ur ödhla; jämför Kock anförd arb. 2: 33. — Nyhögtyska eidechse (fornhögtyska egidehsa) = fornsaxiska ewithessa är ej besläktat (bland annat fört samman med forngrekiska óphis, orm, av *ogᵘ̯hi); för övrigt uppträdande med skiftande, på ombildning beroende yngre former. Med dessa bör ock sammanhållas anglosaxiska áðexe(eng. ask[er], vattenödla); dess áð- överensstämmer väl blott tillfälligtvis med aið- i ödla. — En sammansättning med orm- föreligger i äldre nysvenska ormärla (= äldre nysvenska o. svenska dialekt ormil(l)a m. m.; alternativt ännu hos Dalin 1853), med samma övergång av -ðl- till -rl- som i dialekt örla ovan (jämför norska örl); se särla o. Noreen Aschw. gr. § 257. 2 anm. 5. Norrl. o. östsvenska dialekt ögl- beror på en speciellt dialektisk ljudutveckling. — I övrigt ega de indoeuropeiska språken en mängd sinsemellan obesläktade bildningar för 'ödla'. En del beteckna ödlan såsom 'den med fötter eller ben försedda' i motsättning till ormen; jämför svenska dialekt fyrfota (allmänt), norska fjorfølla, danska firben, nyhögtyska dialekt viergebein (jämför franska dialekt catrepiš o. senlatin quadrupedia); latin lacerta (franska lézard, engelska lizard, även i alligator {se d. o.], till latin lacertus, överarm; dock ej alldeles säkert), forngrekiska kōlṓtēs (: kõlon, ben, led; se kolon), sanskrit pallī (*padl-, till fot, Lidén KZ 40: 260) osv.; en del andra äro etymologiskt dunkla. Även krokodil (forngrekiska krokódeilos) var ursprungligen en grek.-jonisk beteckning för ödla. Gemensam indoeuropeisk beteckning saknas; samtliga namnen äro enspråkiga eller stanna inom språkfamiljen (lån o. ovissa etymologier franräknade). — Möjligen kan den rika terminologien bero på eufemistiska hänsyn. En del såsom nyhögtyska eidechse o. svenska dialekt fyrfota göra intryck av omskrivningar ('kenningar') av samma slag som t. ex. de under nalle o. spindel anförda.