Historik för öna
- öna, götal. dialektord, lamma, gotländska åina, y.fsv. öna P.Månsson = holländska oonen, anglosaxiska éanian (engelska dialekt ean; yean däremot av ge-éanian), av urgermanska *aunōn, av äldre *aᵹwnōn (jämför syn av *seᵹwni-), av urindoeuropeiska *agu̯hn- eller *ogu̯hn-, till ett urindoeuropeiska ord för 'lamm': latin agnus (jämför franska agneau, med dimin.-suffix såsom fornfranska oeille, får: latin ovis) = forngrekiska amnós, av urindoeuropeiska *agu̯no-, forniriska uan och så vidare av urkelt. *ogno-; fornslaviska jagnę, äldre agnę (jämför H. Pedersen KZ 38: 315); med delvis dunkel formväxling. Kluge PBB 9: 194 och så vidare — Härtill vara i ön, iön, vara dräktig med lamm, bildat som dialekt ikalv m. fl.; ävensom i norrl. dialekt substantiv önande n., könsdelarna hos en tacka, bildat som t. ex. bäran(d)e, om kons könsdelar = fornsvenska bærande, danska bærende, till bära i betydelse 'föda'. — Ordet är sålunda ej, såsom annars kunde synas tänkbart, besläktat med den under får omnämnda samindoeur. beteckningen för 'får', *ovi-, som i nordiska språk i allm. ersatts av får (jämför även under tacka) o. i västgerm. språk av *skǣpa- (nyhögtyska schaf, engelska sheep): sanskrit ávi-, forngrekiska óis, oĩs, forniriska ói, litauiska avìs och så vidare, motsvarande fornsaxiska ewi, honfår, fornhögtyska ou(wi) (nyhögtyska dialekt aue), anglosaxiska eowu (engelska ewe), fornisländska o. fornnorska ǽr, gotländska e, jämför norska ærsaud, danska aalam detsamma, gotiska awistr, fårfålla, osv.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.