Synonymer till tåg

• 1. exemplar av ett släkte gräsliknande växter på fuktig mark || -en
• 2. grövre lina;
     tågvirke || -et;
     pl. =, best. pl. -en
• 3. rad sammankopplade järnvägsvagnar;
     åka tåg, ta tåget, byta tåg i Hallsberg liknande rad av andra fordon: traktortåg;
     det går fler tåg (bildlig betydelse) det blir fler tillfällen eller möjligheter;
     dummare än tåget (vardagligt ord) mycket dum
  4. marscherande människor, procession: demonstrationståg
  5. krigsföretag, fälttåg: korståg || -et;
     pl. =, best. pl. -en

Uttryck som innehåller tåg

• Det går fler tåg

  Betydelse: Det kommer fler chanser

  Exempel: "Jag fick inte jobbet, men det går nya tåg"

• Missa tåget

  Betydelse: Gå miste om en möjlighet, försitta en chans

  Exempel: "Han hade alltid drömt om att bli yrkesskådespelare men vid 35 års ålder insåg han att han hade missat tåget"

• något går som tåget

  Betydelse: Något går väldigt bra

  Exempel: "Hans nya bolag går som tåget"

• Vara dummare än tåget

  Betydelse: Vara väldigt dum

  Exempel: "Om han tror det är han dummare än tåget"

1. Det går att finna många växter av arten tåg inom det här området.

• Betydelse: Sträng i rep. Streck, smalt rep.

  Synonymer: rep, lina, tross, kabel, snöre, streck, garn, segelgarn, sträng, tåt, snodd

• Betydelse: Vandring eller färd till sjös, som af ett större antal menniskor sam falt företages till en ort, i och för något gemensamt ändamål.

  Synonymer: resa, färd, tur, vandring, marsch, rutsch, utfärd, utflygt, vallfart, pilgrimsfärd

1. 1. tåg r., växtsl. Juncus, t. ex. Weste 1807, (o. 1750: togh), svenska dialekt sugrot, ranka, slingerväxt = fornisländska o. fornnorska tág (plural tágar o. tǽgr), sugrot, norska taag, fiber, liten sena, besläktat med medelhögtyska zâch, zâhe m., veke, samt tagel (se d. o.). Jämför tåga 1. — Avledning: nyisländska tǽgja, norska tǣgja, korg av tågor med mera, av urnordiska *tāᵹiōn, bildat som en del andra beteckningar för korg, ryssja och dylikt, såsom ryssja, tena, fornhögtyska churba, meissa, anglosaxiska spyrte, wilige, gotiska snôrjô.
2. 2. tåg, rep, fornsvenska togh = fornisländska o. fornnorska tog, danska tov (toug), av urgermanska *tuᵹa- n.; i avljuds-förh. till urgermanska *tauᵹō- = fornisländska o. fornnorska taug, anglosaxiska téag (vartill tíegan, binda; ej direkt att jämställa med den under töja omnämnda kausativbildningen getíegan, draga), även i forngutniska ertaug (se örtug); till roten i gotiska tiuhan (osv.), draga, vartill kausativbildningen töja (se för övrigt d. o.). — Det likbetyd. nyhögtyska tau är alldeles obesläktat; se to. — Tågverk, översättningslån av nyhögtyska tauwerk, se närmare under verk.
3. 3. tåg, marsch, o. 1550 (ofta tugh) = danska tog, från medellågtyska toch, resa, krigståg, av urgermanska *tuᵹa- n., biform till *tuᵹi- m. i medellågtyska toge, resa = fornhögtyska, nyhögtyska zug-, verbalsubstantiv till urgermanska *tiuhan, draga (se föreg.); med samma växling av neutral a-stam o. maskulinum i-stam som i bett, drev, grepp, sken, skott, skred, slag, snitt, steg, svek, såd med flera Jämför ledtåg, själ(a)tåg. — Sedermera även, i anslutning till nyhögtyska: bantåg; vid tiden för järnvägarnas införande i Sverige växlande med en del andra beteckningar, som röja att man ännu tvekade om ett lämpligt ord, t. ex. träng, ångvagnsträng, jernträng (-train, kal. Norden 1851), jernvägsträng (Posthumus 5: 244), eller ångvagnskedja (1842, 1845), eller det i dialekt, men även i de bildades språk (skämts.) uppträdande snoa (= snodden), fermsvepet. Fr. Bremer Hem. i n. verld. 1: 146 (1853) tycks ännu sakna beteckning för 'bantåg', utan talar om att 'afresa med järnvägsvagnarna'. — Jämför tåga 2, 3, tåglig.