Synonymer till streck

• 1. tunn linje
  2. gradering (efter olika principer) på kompasser: gira två streck babord
  3. klädlina
  4. begränsning: åldersstreck (se detta ord);
     (vid sammanträden) begränsning av talarlistan: sätta streck i debatten
  5. rackartyg: pojkstreck
  6. (i vissa uttryck(et)) ett streck i räkningen ett oväntat hinder;
     dra ett streck över något låta det falla i glömska;
     hålla streck gå som planerat: vår taktik höll streck så vi vann matchen || -et;
     pl. =, best. pl. -en

Uttryck som innehåller streck

• Dra ett streck över något

  Betydelse: Förlåta något och gå vidare

  Exempel: "Hon ville dra ett streck över bråken och bara ha trevligt"

• Ett streck i räkningen

  Betydelse: Ett bakslag; ett oförutsett hinder

  Exempel: "Den missade slutspelsplatsen var ett streck i räkningen för landslaget; läckaget var ett streck i räkningen för tunnelbygget"

• Hålla streck

  Betydelse: Motsvara krav och förväntningar

  Exempel: "redovisningen höll inte streck"

0. Om klimatscenarierna håller streck kommer de också att bli vanligare överallt utom i Norden och Ryssland.

   Frågan är om man kan skapa något som håller streck när programsäsongen tar slut.

   Ett streck och en cirkel.

   Markeras med ett svart streck med små sneda streck på kartan.

   1 streck är 0,0573 grader och 1 grad är ≈ 17,5 streck.

• Betydelse: Svek, bedrägeri af svår beskaffenhet.

  Synonymer: puts, spratt, knep, grepp, konst, konstgrepp, påfund, upptåg, skälmstycke, skalkstycke, odygd, inpass, fukter, funder, fuffens

• Betydelse: Smalt rep.

  Synonymer: rep, tåg, lina, tross, kabel, snöre, garn, segelgarn, sträng, tåt, snodd

1. streck, linje och dylikt (om streck, snöre, rep, lina, se däremot denna artikel slutet), Bib. 1541; i äldre nysvenska o. svenska dialekt även strek (jämför beck, skepp och så vidare) = nyisländska, norska slrik, danska streg n., motsvarande gotiska striks m., medellågtyska streke, medelhögtyska, nyhögtyska strich (jämför luftstreck [under väderstreck], sträck 2), av urgermanska *strika- n., *striki- m. (alltså samma deklinationsväxling som i bett, flott, grepp, skott osv.), till svaga avljudsstadiet av urgermanska *stri-kan, stryka = medellågtyska si riken, stryka, slå, fornhögtyska strihhan (nyhögtyska streichen; se sporrsträck), anglosaxiska strican (engelska strike, slå; se strejk); till urindoeuropeiska strig i latin striga, streck, strimma, rad, slrigilis, strigel (se d. o.), fornslaviska striga, stristi, klippa, ävensom latin slringere, vidröra, avstryka (part. pf. strictus; jämför härom under sträng 1). I de nordiska språk i stället former av urindoeuropeiska streng-: stryka och så vidare Jämför den urindoeuropeiska parallellroten strib i stripa. = Trots att ordet saknas i de äldsta nordiska språkperioderna, är det åtminstone delvis inhemskt, bl. att döma av spridningen i dialekterna. Lånat är dock fornsvenska strik, snedbjälke i ett sköldemärke(?), egentligen: band = medellågtyska strik; väl också yngre fornsvenska strik, malmstreck, jämför dock svenska dialekt slreke detsamma På tysk inverkan beror också äldre nysvenska streck, slrek, slag = medellågtyska streke detsamma (se ovan); jämför även det likabetyd, sen medelhögtyska, nyhögtyska streich, som väl är ett deverbativum till streichen (av strihhan) liksom svenska stryk av stryka (enligt andra dock en avljudsform *straik- = engelska ströke (av anglosaxiska *strdc)). — Fornsvenska, fornisländska o. fornnorska strik, ett slags dyrbart tyg, jämför äldre nysvenska streck, huvudkläde, är enligt Torp Etym. ordb. s. 726 lån från det etymologiskt dunkla medellågtyska stric-kette, ett slags kvinnohuvor; annorlunda t. ex. Olson Appell, substantiv s. 149: inhemskt, till *strikan, förse med ränder, strecka, alltså: randigt tyg; jämför fornsvenska -strip i silkesstrip, ett slags siden (besläktat med stripa). — Av en form med urgermanska -j/i- (;> -kk-) kommer fornhögtyska stric, snöre, rep (nyhögtyska strick) = medellågtyska strik (genitiv strickes), varav danska strikke o. svenska streck i klädstreck och dylikt Härtill medellågtyska stricken (= ty.), sticka (strumpor), snöra och dylikt, varav danska strikke. — Hålla streck, bestå provet, Bren-ner 1693, Cederhielm 1708 (om fienden; väl i betydelse 'hålla stånd'), efter nyhögtyska den slrich halten, weder strich noch stich halten, urspr, med avseende på skepp som håller sin riktning efter kompassen, t. ex. das schiff halt strich (jämför väderstreck), o. även med syftning på guldel, silverprov på proberstenen; jämför Rosenfeldt 1698: 'hwad streck man har behållit seen sidsta Besteket'. Har (åtminstone nästan) undanträngt uttryck hålla stick i samma betydelse, t. ex. 1626 (dock med någon annan betyd.-skiftning), Dalin 1853 ~ danska höide stik, förr även höide sting, efter nyhögtyska den stich halten = medellågtyska den steke holden, snarast urspr, om tyg som icke går sönder, då det sys, jämför allt vad tygen håller (was das zeng halt, där det dock är fråga om arbetsdon i allm.), o. sålunda knappast, såsom också antagits, syftande på spjutkamp o. d.