Historik för äbb
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- äbb, 1787, motsvarande danska ebbe, från holländska eb, ebbe eller medellågtyska ebbe (varifrån nyhögtyska ebbe) = anglosaxiska ebba (engelska ebb), jämför fornsaxiska ebbiunga; av urgermanska *aƀjan-, nästan identiskt med det inhemska ävja, av *aƀjōn; besläktat med avig o. egentligen betydande 'återgång, tillbakagång eller dyl.'; alltså ungefär samma grundbetydelse som i det gamla inhemskt nordiska ordet för 'äbb', fjara, fjæra, kvarlevande bland annat i ortnamn Fjäre (se d. o.). — Från urgermanska språk (holländska eller nyhögtyska) kommer franska ebbe (èbe). — För övrigt saknas gamla urindoeuropeiska beteckningar för 'ebb' o. 'flod' (som blott uppträder vid Atlantens kuster), t. o. m. hos kelterna. Pytheas talar i sin reseskildring om ámpōtis, dvs. uppdrickandet.
