Synonymer till os

Visar resultat för os, menade du o?

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

obehaglig lukt, lukt, odör, doft, stank; ånga, rök

(åld.) åmynning, mynning, utlopp

Användarnas bidrag

synonymer

olympiska spelen, åmyning

Vad betyder os?

1. olympiska spel, se olympisk 2
2. mynning, utlopp || -et;
  pl. =, best. pl. -en
3. (datateknisk term, förkortas, förkortning för) operativsystem (se detta ord) || OS:et;
  pl. =, best. pl. OS:en
1. (obehaglig) lukt (med rök), odör || -et

os i ordbok från 1870

Betydelse: I vissa uttryck och talesätt liktydigt med Lukt, till exempel stekos, svafvelos, julos; hafva os af något.
Synonymer: stank, lukt, doft, vällukt

Historik för os

1. os n., mynning av å eller flod, (mera dial.:) strömdrag i sjö, källdrag, i dialekt ofta m., fornsvenska ōs n. (o. m.?), åmynning och dylikt, motsvarande fornisländska o. fornnorska óss m. detsamma, norska ōs (även n.), ungefär detsamma som i svenska, danska dialekt ōs. Vanligen sammanställt med latin ōs (genitiv ōris), mun, sanskrit ās, āsyá ds.; ävensom med anglosaxiska ór, kant (*ōz-), latin ōra, rand, kust (*ōzā-); urindoeuropeiska *ōuso- med avljudsformen *ouso-, *əuso- i t. ex. fornpreussiska austin (ack.), mun, osv.; med t-avledn. i latin ōstium, ingång, dörr, flodmynning, jämför litauiska ůstas, flodmynning, ävensom till betydelse mynning (till mun), norska elvarkjeft, franska bouche, mun, os. Mindre sannolikt är däremot Lindroths antagande Ark. 29: 264 n. 4, att grundbetydelse icke är 'mun, mynning', utan den i svenska o. norska dialekt även uppträdande: 'ställe som icke fryser till', vilken sedan helt naturligt kunnat specialiseras till 'åmynning'. Ordet borde då identifieras med norska ōs m., brus, susande ljud, i avljudsförh. till norska asa (imperfekt ōs), jäsa, brusa (besläktat med jäsa; se d. o.). — Vanligt i ortnamn, se Faurås, Ljungan, Osby, Oxie, Raus, Rotneros, Simris (under Simrishamn), Västerås, Åhus, Älvros (under Älvsborg). — Härtill avledning öse i Lödöse, Orsa o. Tönnersjö (se dessa ord); sannnol. även i Älvsborg (se d. o.).
2. os n., lukt, kvävande gas och dylikt, t. ex. U. Hiärne 1680 = norska os m., danska os. Synnerligen svårt att i etymologiskt avseende bestämma, då vid sidan en del formellt identiska ord med avvikande betydelse uppträda: norska ōs, luftström, tunn dimma, iver, äldre danska ōs, saft (i växter) med mera Os, lukt, föres av Tamm Ark. 2: 348 samman med latin ŏdor, lukt (jämför odör), forngrekiska ózō, luktar, litauiska ůdìmas, luktande (det senare med urindoeuropeiska ō-) osv.; i så fall dock ej av urindoeuropeiska *ōd-to-, utan av *ōd-s-o-, till den s-stam, som med annat avljud ingår i latin odor. Kanske dock snarare med Persson Indog. Wortf. s. 12 ('wohl') = sanskrit vāsa, vällukt, som trol. hör till urindoeuropeiska roten u̯ē, blåsa, fläkta (se vind o. jämför i detta fall även norska ōs, luftström. — Av annat ursprung är (i motsats till Falk-Torp s. 802) fornsvenska, danska ōs, växtsaft, väl avljudsform till fornhögtyska waso, fuktig jord, och så vidare samt svenska ortnamn Vasa (se d. o.); jämför även Charpentier KZ 46: 40 f. — Norska ōs, iver, oro, hör sannolikt till norska asa, storma o. d.; jämför jäsa. — Se för övrigt också Torp Et}Tm. Ordb. s. 479.