Synonymer till o

subst.

A och O början och slutet, det viktigaste, det väsentliga, alfa och omega

interj.

oj, ack, åh, å, kors, o ve

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder o?

1. a och o se under a || o:et;
  pl. o:n el. o, best. pl. o:na
1. utropsord: å!, oj!, ack! eller dylikt.

Hur används ordet o?

- Det är a och o hur väktarna hanterar konfrontationer, säger han.
Regelbunden säkerhetskopiering är a och o, poängterar PC för Alla.

Historik för o

1. o, interj., fornsvenska ō = fornisländska o. fornnorska ó, danska, fornfrisiska o, gotiska, medelhögtyska ô (nyhögtyska o), latin o, forngrekiska ō, sanskrit ā, fornslaviska a, o.
2. o-, privativt eller pejorativt prefix, fornsvenska ō- = fornisländska o. fornnorska ō-, ū-, danska o-, med bortfallet n o. förlängning av föregående vokal (om övergången av u till ō skett i betonad eller obetonad ställning är omtvistat), av urnordiska un- = fornsaxiska, fornhögtyska, nyhögtyska, anglosaxiska, engelska un- = urindoeuropeiska n̥- i sanskrit an-, a-, armen, an-, forngrekiska an-, a- (jämför t. ex. ambrosia, ateist under teist), latin in-, forniriska an-, in-; svagt avljudsstadium till urindoeuropeiska ne, varom se nej. — Prefixet lägges till vissa nomina o. particip, stundom även till verb. (t. ex. ohelga, oskära), i det senare fallet dock kanske avledning av adjektiv på o- eller nybildningar till part. på o-. Genom prefixet upphäves eller negeras vanligen den senare leden, t. ex. obarmhärtig, o-fred. Därvid får stundom denna en betydelse, som icke motsvarar det enkla ordets, t. ex. otukt ~ tukt. Icke sällan har emellertid o- hos substantiven icke en upphävande utan en nedsättande innebörd, betecknar något obehagligt eller oriktigt, t. ex. odjur, odåd, ogärning, okynne, Oland, omänniska, osed, oting samt det nu mindre brukliga oår; jämför även onoslig, otymplig. Väl blott skenbart förstärkande i otal = fornisländska o. fornnorska útal, danska utal, nyhögtyska unzahl, jämför fornsvenska otalliker, nysvenska otalig; sannolikt: som ej kan räknas. O- ingår ursprungligen även i övermage; se detta ord — I oförvägen (likabetyd. med förvägen) har o- ett helt annat ursprung; se d. o.