Historik för -lig
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- -lig, adj.-suffix, dels av fornsvenska -līker, yngre -ligher (jämför fornisländska o. fornnorska -ligr, -legr) = gotiska -leiks, fornhögtyska -lîch, engelska -ly (t. ex. lovely) och så vidare, av urgermanska *-līka-; oftast dock lånat eller påverkat av det identiska lågtyska -lik eller nyhögtyska -lich. Egentligen = substantiv lik, död kropp, i dess äldre betydelse: gestalt, utseende; med grundbetydelse: egande gestalten eller utseendet av, t. ex. kunglig (hållning o. dyl.), ljuvlig, varur: hörande till, utmärkande för eller förenad med, t. ex. kunglig (krona). Jämför gotiska samaleiks, av samma utseende, o. adjektiv lik. — Äldst blott till substantiv o. adjektiv Sedan även till verb (med aktiv eller pass. betyd.), ofta i betydelse av möjlighetsparticip, t. ex. bräcklig, ätlig. — Lämpligt till nybildningar. — Jämför ärftlig. — Dessa adjektiv utgöra en kvarleva av de i nästan alla äldre indoeuropeiska språk uppträdande adjektiviska s. k. exocentriska sammansättningarna av typen sanskrit jīvá-putras, som har levande söner, forngrekiska aioló-pōlos, som har snabba hästar, latin tri-angulus, trehörnig; i svenska ersatta av utvidgningar på -ad ('bredaxlad'), -ig ('svartskäggig') osv.
