-mässig

Definition av -mässig

1. (efterled) 1. som har med (förledet) att göra; vad gäller, t.ex. tidsmässig (vad gäller tid/som har med tid att göra) 2. efterled med betydelsen behörig, t.ex. beslutsmässig (beslutsför) 3. som uppfyller krav inom det område som förledet gäller, antingen i positiv bemärkelse (t.ex. fackmässig), eller i negativ bemärkelse (t.ex. amatörmässig)

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

-mässig, först under 1800-t. mera allmänt, från nyhögtyska -mässig, av medelhögtyska -mæ̂zic = medellågtyska -mêtich (varav -mätig), egentligen: havande ett visst mått, sedan: liknande eller överensstämmande med; avledning av medelhögtyska mâze, mått, sätt (se för övrigt mått). I svenskan blott i sammansättning med subst.; numera i betydelse: 'karakteristisk för' eller 'enligt med', t. ex. begrepps-, skol-, eller 'mogen för', t. ex. dårhusmässig.