buss

Synonymer till buss

adj.

subst.

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

1. större motorfordon på hjul, avsett för transport av minst 8 (vanligen dock över 30) passagerare;
  (datateknisk term) grupp av ledningar i en dator som fungerar som kommunikationsväg mellan olika enheter || -en;
  -ar
1. en bit tuggtobak: tuggbuss || -en;
  -ar
1. soldat: Karl XII:s bussar;
  en 'riktig' sjöman: sjöbuss || -en;
  -ar
1. (för att hetsa hundar) buss på!

kasta någon under bussen
Betydelse: Offra någon för att rädda sig själv
Exempel: regeringen var redo att kasta ministern under bussen för att behålla makten

Trådlöst nätverk till alla som åker buss från och till flygplatserna.
Lastbilschauffören tappade kontrollen över sin grusbil i en korsning och körde rakt in i en buss som slogs itu.
Erdogan talade till massan uppifrån en buss utan tak.
En buss rekvirerades också som körde hem motsidans anhängare.
En busschaufför blev på tisdagskvällen misshandlad av två personer på en buss på Tyresövägen i södra Stockholm.
Eftersom Västtrafiks busstrafik inte är uttagen i strejk är buss ett alternativ.
Friggagatan i centrala Göteborg fick stängas av helt sedan en polisbil krockat med en buss tidigt på torsdagskvällen.
De två gärningsmännen bytte buss vid hållplatsen.
En buss och ett tunnelbanetåg fick rutorna krossade och tunnelbanetrafiken fick stoppas.
Han hade varit buss i kriget men ville inte gärna berätta historier från den tiden.
Han slutade visserligen att röka, men behövde ändå alltid någonting för att stilla sinnet och just nu satt han mittemot mig och lassade in en buss under överläppen.

1. buss, krigsbuss, kamrat, vän (i goda eller såta bussar), 1609 i betydelse 'vän', 1622: en retskafvens bus, blifva bussa, dvs. såta vänner, Chronander Surge 1647, äldre nysvenska även busse o. någon gång burs o. 1700; från lågtyska burs, buss = nyhögtyska bursch(e), kamrat, gosse, av medellågtyska, medelhögtyska burse f., sällskap, matlag, studenthem (jämför betyd.-utvecklingen av gesäll ävensom av kamrat, av italienska camerata, sällskap, till kammare); av medellatin bursa (svenska börs), pänningpung, kassa. — Ordet skrives i början av 1700-t. någon gång även busar (om soldater), jämför t. ex. buse om betjänt hos O. v. Dalin o. 'krögarns raska busar' hos Bellman, ävensom svenska dialekt buse, stor stark karl, o. hamnbuse under buse; möjligen dock ett annat ord. — Härtill i äldre svenska även femininum bussa.
2. buss, tugg-, t. ex. Wallenberg (betel-), Bellman, motsvarande norska buss, litet avskuret stycke, stump, väl till svenska dialekt but, klimp, fornisländska o. fornnorska butr (bútr?), stump, till roten i bösta (jämför även bautasten), alltså av urindoeuropeiska *bhud-to-, det avhuggna (liksom t. ex. viss av urindoeuropeiska *u̯id-to-); se buse, butta, butter.
3. buss, interj., ljudhärmande. — Härtill bussa (hundar o. d.).