Synonymer till vän

• 1. (ålderdomligt ord) vacker, söt || -t;
     -are
• 2. person som man umgås förtroligt med;
     person som har sympati för en viss sak: vän av reformer, försvarsvän;
     vara vänner igen inte längre osams;
     (i förtroligt eller smeksamt tilltal) min vän, lille vän, vännen min || -nen;
     -ner

Hur uttalas vän?

1. [vä:n]
2. [vänn]

Uttryck med betydelsen vän

• Hålla sig väl med

  Betydelse: Ha en god relation med

  Exempel: "Det är bäst att hålla sig väl med henne"

• Nära och kära

  Betydelse: Familj och vänner

  Exempel: "Hon såg fram emot att umgås med nära och kära mer när hon flyttade tillbaka till sin födelsestad"

• Stå nära varandra

  Betydelse: Vara viktiga för varandra

  Exempel: "De hade varit vänner sedan barnsben och stod fortfarande nära varandra"

• Stå på god fot

  Betydelse: Vara vän med någon

  Exempel: "Hon stod på god fot med sin chef"

• Vara flyktigt bekant med någon

  Betydelse: Känna någon ytligt

  Exempel: "De var flyktigt bekanta"

• vara tummis med någon

  Betydelse: Vara bekant/vänt med någon och åtnjuta personens förtroende

  Exempel: "Han är tummis med statsministern"

adj.

1. En vän flicka stod i gatlampans sken.

• Betydelse: Urgammalt ord, ännu brukligt i poesi och högre stil, är liktydigt med Älsklig.

  Synonymer: behaglig, angenäm, täckelig, behagfull, trevlig, ljuv, ljuvlig, intagande, betande, älskvärd, älsklig, söt, huld

1. 1. vän, fager, älsklig, i dialekt även: kärlig, vänlig, fornsvenska vǣn, fager = fornisländska o. fornnorska vǽnn, vacker, lovande, som man kan hysa förhoppning om, forndanska vǣn, vacker, fornhögtyska -wâni (i t. ex. zurwâni, misstänksam); väl närmast till urgermanska *wǣni-, förhoppning = vån; men har annars utseendet av ett möjlighetsadjektiv av typen (isl.) kvǽmr, nǽmr (se under gäv o. häv); i alla händelser till urindoeuropeiska roten u̯en, tycka om (se van 3, Vänern o. följ.). — Det väna könet, förr t. ex. Sahlstedt 1773 i betydelse 'det täcka k.'. — I fornsvenska fanns ett vǣnlēker, som sedermera fullständigt undanträngdes av det lånade skönhet, medan däremot det gamla fæghrind kvarlever i ombildningen fägring.
2. 2. vän, substantiv, amicus, egentligen en uppländsk form (jämför Hesselman Språk o. st. 6: 66), äldre nysvenska ven, fornsvenska vin = fornisländska o. fornnorska vinr, danska ven, fornsaxiska, fornhögtyska wini, anglosaxiska wine (i nyhögtyska o. engelska nu ersatta av freund o. friend, se frände); nära besläktat med latin venus n. (genitiv veneris), behag (se veneration, venerisk), sanskrit vánas, lust, o. möjligen utgående från samma s-stam, urindoeuropeiska *u̯enos, *u̯enes (se vänster) som dessa ord; jämför forniriska fine, släktskap, familj, stam (av *u̯eniā; jämför till betydelseskiftningen under frände o. hjon); till urindoeuropeiska roten u̯en, tycka om; se föregående o. van 3. — Samma avljudsstadium föreligger i fornisländska o. fornnorska (osv.) vin, betesmark (av urgermanska *wenjō), om detta verkligen är besläktat; se Valbo o. Väne. — Vänskap, fornsvenska vinskaper, allmänt nordiska ord, uppträder förr även i plural i betydelse 'vänner, vänkrets' t. ex. O. v. Dalin. — Vänsäll, fornsvenska vinasæl, älskad, omtyckt, motsvarande fornisländska o. fornnorska vinsǽll, danska vennesæl, egentligen: lycklig genom (många) vänner (se säll). I nysvenskan infört eller återupplivat av göter o. nyromantiker, Afzelius 1813, Atterbom 1824, Ling 1833. — Jämför väninna.