Definition av centralbyggnad
- byggnad med rund eller liksidig form vars mittersta rum täcks av en kupol (t.ex. Pantheon i Rom)
centralbyggnad
Föreslå nya ord eller lämna feedback
Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.
Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Den stora aulan (Aula Magna) i universitetets centralbyggnad.
Borgen bestod av en ringmur i kritsten med en centralbyggnad.
Kyrkans grundplan utgör en blandning av ett långhus och en centralbyggnad.
I Dresden byggde han först synagogan (1838 – 1840), en centralbyggnad i orientaliserande stil.
Det blev en röd trevånings centralbyggnad i tegel med två flyglar i två våningar.
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en centralbyggnad | centralbyggnaden | centralbyggnader | centralbyggnaderna |
| genitiv | en centralbyggnads | centralbyggnadens | centralbyggnaders | centralbyggnadernas |
Dansk form av namnet Elin, från det grekiska namnet Helena: *fackla*. Även en engelsk variant av det grekiska namnet Eleonora: *barmhärtig*.
Svensk variant av det hebreiska namnet Magdalena, *kvinna från Magdala*, och det grekiska namnet Helena, *fackla*.
Relaterade namn: Lene, Lenita
Väsnas
Måste ni föra sådant oväsen?