Definition av fallhammare
- anordning med en tung hammare som hissas upp och sedan får falla fritt från en viss höjd
fallhammare
Föreslå nya ord eller lämna feedback
Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.
Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
En fallhammare anlades redan 1629 vid Skommarbyn.
En hytta och fallhammare anlades vid Hedströmmen 1624-25.
I 1604 års skattelängd upptas en hytta och en fallhammare i Brattforshyttan.
Smälthammare är en sorts fallhammare, som har samma användningsområden som dess efterföljare, mumblingshammaren.
1644 fanns vid bruket 1 masugn, 1 fallhammare, 1 borrvind och 1 knipphammare.
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en fallhammare | fallhammaren | fallhamrar | fallhamrarna |
| genitiv | en fallhammares | fallhammarens | fallhamrars | fallhamrarnas |
Tyskt namn, även en dialektal variant av det svenska namnet Ingegerd: gudanamnet Ing och *skydd* eller *gård*.
Svenskt namn som består av gudanamnet Ing och betydelseelementet *gård* eller *skydd*: *skyddad av [guden] Ing*.