Synonymer till glänta

• 1. öppna lite grann, ställa på glänt: glänta på dörren || -de
• 2. öppen plats i en skog || -n;
     gläntor

Uttryck med betydelsen glänta

• lyfta på förlåten

  Betydelse: avslöja

  Exempel: "I sin självbiografi lyfter prinsessan lite på förlåten"

• Lämna dörren öppen

  Betydelse: Inte säga definitivt nej till en möjlighet

  Exempel: "anfallsstjärnan lämnade dörren öppen för en återkomst i landslaget"

verb

1. Åren går och den trånande monarken tillåts inte glänta på blygdkapseln i sin tilltänkta Anne Boleyns närvaro så länge där saknas bindande garantier för bröllop.

   Miljöpartiet tycks glänta på dörren till en diskussion om försäljning av statliga bolag.

   På senare tid har Sverige och vissa andra länder börjat glänta på dörren mellan humanitära insatser och militära.

   Förhoppningen var att gripandet av den misstänkte bosnienserbiske krigsförbrytaren Radovan Karadzic i juli i år skulle glänta rejält på dörren till EU.

   För att istället glänta på dörren och släppa in mångfalden krävs både mod och viss kunskap.

• Betydelse: Öppna helt litet. I talesättet: glänta på en dörr.

  Synonymer: öppna, upplåta, uppspärra, vidöppna, utslå

1. 1. glänta, något litet öppna en dörr, bekant från t. ex. Bellman ('Han blott på dörren gläntar'), men knappast mycket äldre i litteraturen; även, liksom i äldre nysvenska o. dialekt: lysa, framskymta, ljusna (ordets äldre betydelse); i äldre nysvenska dessutom: halka (jämför nedan); motsvarande (med -nt- > -tt) svenska dialekt glätta, svenska verb, glänta med mera, norska gletta, kika, titta, jämför äldre danska glinteskud, lättfärdigt ögonkast (i fråga om betydelse se under blick); medelengelska glenten, glida, se snett, skina (engelska dialekt glent) möjligen från nordiska spr.; väsentligen av urgermanska *glantian (av samma rotstadium som lånordet glans), en bildning av den urindoeuropeiska typen på -ei̯ō (jämför sänka till *sinkwan = sjunka osv.), till urgermanska *glintan, glänsa, i medelhögtyska glinzen, st. verb, detsamma, fornisländska o. fornnorska gletta, st. verb, glida (liksom fornisländska o. fornnorska spretta, st. verb, av *sprintan; i fråga om betyd.-utvecklingen 'glänsa' till 'vara glatt eller hal, glida' se glada), äldre nysvenska, svenska dialekt glinta, st. verb, vara glatt, hal, glätta, st. verb, halka. För övrigt har (såsom i fråga om bränna o. brinna, ränna o. rinna, nyhögtyska hängen o. hangen med flera) sammanblandning egt rum mellan det starka verbet o. den därtill hörande kausativ- eller iterativbildningen på -ei̯ō, så att t. ex. glänta i dialekt även har stark böjning, varförutom det konjugeras dels efter III (döma), den äldre böjningen, o. dels efter I (kalla). — Hit hör sannolikt också: fornisländska o. fornnorska, norska gletta, svenska verbet retas; möjligen med samma betyd.-utveckling som i gliring o. i fornisländska o. fornnorska glotta, hånle ~ svenska glutta (egentl.: lysa): ursprungligen: visa tänderna medelst ett leende; men möjligheten av en bildning utan nasal är här ej utesluten (jämför glutta). — Från dessa ord böra skiljas det mera avlägset besläktade norska glenta, skämta, rasa, som jämte likbetyd. glensa avletts av stammen glan- i glana. — Om denna stora, från ordbildningslärans synpunkt ganska svårbestämbara ordgrupp se för övrigt (delvis annorlunda) författare Ark. 14: 23 f. — Om svenska dialekt glänta, danska glente, glada, egentligen: den glidande, se glada. — Jämför följ.
2. 2. glänta, glad i skogen, ungt ord i rikssspr., i dialekt även: ljus strimma mellan moln, väggspringa; snarast de-verbativt av glänta i den dialekt betydelse: ljusna. Norska gletta detsamma kan närmast höra till det motsvarande st. verbet gletta (av *glintan), jämför shetl. glint, glimt. I fråga om betydelseutvecklingen jämför glad 2.