Historik för kallun
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- kallun (sydsvensk dial.), innanmäte av slaktkreatur, äldre svenska kaldun t. ex. 1548, Wadman: 'Och dricker vatten, tills kaldunet svider' = danska kallun, från medellågtyska kallûne(n), kaldûne(n), inälvor = nyhögtyska kaldaunen, av medellatin caldūna (fornfranska chaudun, engelska chaudron), till latin cal(i)dus, varm (se kalfaktor); alltså antagl. egentligen om de ännu varma inälvorna av nyss slaktade djur.
