Historik för knävel
- knävel, i svordomar, t. ex. Holof. o. 1600: 'Hwadh siw twsende knefflar', motsvarande äldre danska kneffuel i samma användning, identiskt med danska dialekt knevel, tölp, o. norsk-danska knebel, slyngel; från lågtyska knäwel, grobian, lymmel, t. ex. 'n knäwel van jung = nyhögtyska knebel detsamma Ur dylika fraser, en knävel till pojke, har användningen i svordomar uppkommit, varvid knävel brukats o. uppfattats som en eufemism till djävul; jämför äldre nysvenska snäfvel detsamma o. se även under bövel. Egentligen en överförd användning av medellågtyska knevel, kort o. tjockt trästycke, kavle = medelhögtyska, nyhögtyska knebel, fornisländska o. fornnorska knefill, tvärstock, jämför svenska dialekt knavel, stör, stake, handtag på lieskaftet; besläktat med knabb (se även knape); men i övrigt av oviss härkomst. Betyd.-utvecklingen är ungefär densamma som i drummel, lurk med flera — Hit hör även skånska knävling, ett slags fordom bruklig karvstock, där medelst inskärningar olika förbrytelser mot byalagets stadgar utmärktes.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.