knalle

Synonymer till knalle

Användarnas bidrag

västgötavagabond, boråsare, höjd

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

1. liten (bergs)höjd, backe
2. hård skeppsskorpa eller brödbit || -n;
  knallar
1. (förr) gårdfarihandlare från Västergötland, särskilt Sjuhäradsbygden, knallebygden;
  jämför månsing || -n;
  knallar

Det visade sig vara en ganska raffinerad länga i trappform som klättrade upp längs en liten knalle bakom själva Klubben.
Nära en liten vik där ejdrar och änder guppar omkring i vattnet eller ligger och jäser i solen på en knalle just intill.
- Gå upp på områdets högsta knalle och titta ut över parken!
Men att önska tillbaka en knalle i gnejs och granit kommer att få stanna vid en önskning.
En knalle travade för många år sedan upp hemgjord korv på ett bord.
Ännu mer blommor blir det när en delegation tjänstemän från Essunga kommun kommer för att dela ut den hedervärda utmärkelsen Årets knalle som består av ett diplom och en glasskulptur.
Det påstås till och med att en och annan knalle åker till Ullared och storhandlar för att sedan sälja varorna från sitt eget stånd med god förtjänst.
Men då tyckte många att det skulle vara en knalle i stället.

1. knalle (berg(s)-) eller knall, 1673: knallar plural = danska dialekt knald detsamma, samma ord som norska knall, grobian, jämför sydty. dialekt knalle ds; enligt somliga av urgermanska *knazla- till roten knas i danska knase, knacka sönder = svenska dialekt knasa, coire. Kanske att jämföra med fornisländska o. fornnorska knollr, rund bergstopp, danska knold, knöl, även om personer, anglosaxiska cnoll, bergstopp, lågtyska knolle, knöl, medelhögtyska knolle (nyhögtyska knollen), (jord)klump med mera, jämför knöl; enligt somliga av urgermanska *knuzla-, till knusa; jämför även knös. — Se för övrigt knalle 2, 3 o. knalt.
2. knalle, brödsort, 1558, 1570: knallar plural, jämför danska dialekt knalder, litet stycke av ost och dylikt: egentligen = föreg.
3. knalle (västgöta-) t. ex. 1796, förr även skålknalle; möjligen till knalla, gå sakta, jämför biformen knallare Smål., Hall.; alltså med syftning på västgötaknallarnas gårdfarihandel; eller snarare med Hyltén-Cavallius Vär. 1:62 (1864) elliptiskt till Knall(a)bygden, benämning på vissa härad av Älvsborgs län, till knall(e) 1, alltså: höglandet eller dyl.; knappast däremot till det med knalle 1 identiska norska knall, grobian (jämför även danska bondeknold, bondknöl, till, knold, knut, knöl m. m.). — Kallades, åtminstone förr, i Västergötland även nase o. nasare.