Det handlar om frekventa inslag av avsiktligt eller aningslöst koketterande med mer eller mindre absolutistiska lärors demoniska krafter hos den tyska bildningsborgerligheten.

Ett visst koketterande med medelålderns måttliga fysiska tecken på livserfarenhet går också att läsa in i dikten.

Här finns långrandiga beskrivningar av filmarnas oändliga strövtåg på jakt efter filmens tråd och en slags koketterande självcentrering som påminner om Vilgot Sjömans.

Men när Sundquist på ett seminarium berättar om hur hon listigt fått streetdansare och operasångare att lämna sina respektive regelverk tycks det inte handla om koketterande stilbrott.

Vad tänker de i dag när de ser svenskarnas aningslösa koketterande med symboler som de tidigt lärde sig att frukta?