Synonymer till halt

halt

Visar resultat för halt, menade du hal?

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

adj.

stel i ena benet, strakbent, som haltar, lam, linkande, haltande, lytt

subst.

andel, relativ mängd, grad, procent; kvalitet, värde, karat, skrot och korn
uppehåll, rast, paus, vila

interj.

stopp, stanna, avbryt marschen

Användarnas bidrag

synonymer

glatt, ptro

Vad betyder halt?

1. andel av ett ämne i en blandning: halten av koldioxid i luften, blyhalten i bensin;
  värde, kvalitet: pröva halten i hans påståenden, de voro män av äkta halt (studentsången 'Gamla klang') || -en;
  -er
1. göra halt stanna, göra uppehåll || -en;
  -er
2. (utropsord) stopp!
1. (om person) som haltar || neutr. =

Hur används ordet halt?

subst.

En låg halt av bakterien hittades sedan i fastighetens vattensystem vid ett provtillfälle.
För kvinnor med låg halt av AMH blev färre än vart sjunde gravid.
När våren gjorde halt gjorde flyttfåglarna detsamma.

adj.

Stjärnhästen Commander Crowe var så halt att en lekman utan svårighet kunde se att hästen var skadad.

interj.

Halt, så här kan ni inte hålla på.

Mer innehåll nedan

Fortsätt scrolla

halt i ordbok från 1870

Betydelse: Uppehåll, som marscherande trupp gör.
Synonymer: rast
Betydelse: Den myckenhet af något visst ämne, som en sammansatt kropp innehåller.
Synonymer: innehåll, inbegrepp

Historik för halt

1. halt, substantiv, värde o. dylikt, U. Hiärne 1687 (om malmarter); från nyhögtyska halt, egentligen: innehåll; till halten = hålla; egentligen = halt 2. — Härtill: -haltig = nyhögtyska, i underhaltig osv.
2. halt, substantiv, i synnerhet milit., 1700 (neutr.); från nyhögtyska halt, uppehåll = halt 1. — Såsom kommandoord, 1679, från nyhögtyska imper. halt(e) till hallen, hålla. Det stundom tidigare uppträdande halt, håll!, t. ex. Prytz 1622 är väl en inhemsk imperativform till hålla (växlande med hålt).
3. halt, adjektiv, fornsvenska halter = fornisländska o. fornnorska haltr, danska halt, gotiska halts, fornsaxiska halt, fornhögtyska halz, anglosaxiska healt (engelska halt), halt, men i vissa språk även lam (i gotiska blott med denna betyd.); av urgermanska *halta- = urindoeuropeiska *koldo- i ryska koldyka, halt person osv.; jämför för övrigt forngrekiska kólos, stympad (se Hildur, hull), eller kyllós, krökt, missbildad. Jämför med avseende på betyd.-växl. lam. — Haltébolink, skämtsamt, enligt Lindroth Festskr. t. Sdw. s. 124 av halte *boglinker, ursp. om en häst, som linkar av skada i bogen; jämför hästsjukdomsnamnet boghälta. Därav vore det sydsvensk haltebonick en yngre variant. — Halta, verb = fornsvenska = anglosaxiska healtian med flera Halta på båda sidor i bildlig användning, efter bibeln 1 Kon. 18: 21: »Huru länge halten I på båda sidor?» — Hälta, halthet = norska helta, avledning på -iōn (eller efter mönstret av sådana), till halt; jämför fornsvenska hælti detsamma = fornisländska o. fornnorska helti f., av urgermanska *haltēn-.