krake

Synonymer till krake

stackare, eländig varelse, kratta, mes, kujon, kräk, ynkrygg; hästkrake, ök, skrälle, skinkmärr
stör för sädeskärvar, krakstör; sädeskärve, skyl, snes, nek

Användarnas bidrag

synonymer

häst, pultron, sate, vekling, pjalt

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder krake?

1. anordning för torkning av hö eller säd || -n;
  krakar
1. (nedsättande eller medlidsamt) stackare || -n;
  krakar
1. (ålderdomligt ord och i folktro) jättebläckfisk || -n;
  krakar

Hur används ordet krake?

Att lyckas på både krake och fullblod skulle i mina ögon smälla högre ur ett sportsligt perspektiv.
När kusken kom ridande på en ny krake som skulle ersätta den som stupat fann han till sin förvåning att skinnet av den döda hästen var avtaget och resten mer eller mindre försvunnet.
Under Vasagatan satt den där gamla damen och spelade så eländigt eller stod det någon halvfull dragspelare eller någon annan krake som prydde upp folklivet.
Skulle inte vilja bli sedd död med en sån krake till häst.
En ensam krake till eremit som försöker få tag i nån krake till bergskvinna för att hålla honom sällskap på vägen mot avgrunden.
Motsatt förhållande gäller tydligen inte: har en aldrig så väldig maduska råkat få en ynklig liten krake på halsen skaffar hon sig inte för den skull en rad älskare.
Lägg allt hö på en krake och låt det torka.

krake i ordbok från 1870

Betydelse: Eländig häst. Tillhör folk- och hvardagsspråket.
Synonymer: häst, hors, kamp, gångare, passgångare, springare, hingst, sto, märr, skinkmärr, kratta

Historik för krake

1. krake, torkställning för ärter, bönor med mera, stör att hänga sädesnekarna på, 1730-t., svenska dialekt: stam med avhuggna grenar, grytkrok = norska: krokigt o. klent träd, fornisländska o. fornnorska kraki, tunn stång med hake i ändan, danska krage, till stängsel använd trädstam med till hälften avhuggna grenar, klätterstång; jämför svenska dialekt krakk, toppen av en gran med utstående grenar att lägga lin på, ävensom östsvenska kraggo f. detsamma o. svenska dialekt kragg, riskvist; besläktat med fornhögtyska chrâcho m., redskap med krok (*krǣkan-), o. chraco, chracco (det senare väl av *kraggan); avljudsformer till krok. Jämför följande, krycka o. kräkla.
2. krake, stackare, klen o. mager häst, i båda betydelse på 1840- o. 50-t. = norska = fornisländska o. fornnorska kraki, tunn o. smal person (jämför Rolf Krake); samma ord som föregående, med ungefär samma betyd.-utveckling som i norska krok o. i kruka 2. I äldre nysvenska (slutet av 1500-t.) finns även en nedsättande beteckning under formen kräkla, som dock snarast hör till följande — Obesläktat är danska krakke o. krak, hästkrake, från lågtyska krakke detsamma, till lågtyska krakken, brista, knaka (jämför krakmandel), alltså egentligen: bräcklig varelse, o. med ungefär samma grundbetydelse som skrälle (till skrälla); med den unga avljudsformen lågtyska krikke, varav danska krikke o. sydsvensk dialekt (t. ex. Lister) kreck (*krick), krake, stackare.