mes

Synonymer till mes

tätting
feg stackare, feging, fegis, ynkrygg, kruka, mespotta, hare, vekling, mähä, mammas gosse, pjosker, våp, sjåp, krake, sillmjölke
ryggsäck, kont, bärmes

motsatsord

hårding

Användarnas bidrag

synonymer

tönt

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder mes?

1. individ av en familj tättingar, till exempel blåmes, tofsmes (hit hör även entita och talltita men ej stjärtmes)
2. rädd stackare || -en;
  -ar
1. bärställning för ryggsäck || -en;
  -ar

Hur används ordet mes?

En mes hade förirrat sig in i huset och det tog två timmar för oss att driva ut den.
Men nu förvandlas jag till en mes som inte vågar ställa krav.
Jag vet att jag har varit en mes och en idiot för att jag älskade dej så mycket att jag kunde göra allting för dej trodde jag.
Antingen var man en bespottad mes eller också var man med dem.
Istället tar man en kaffe och sätter sig och sörplar som en beskedlig liten blågul mes och önskar avundsjukt att man hade lite mer av den danska olydiga mentaliteten.
Ryggans mes började skära in i svanken på mig efter bara en halvtimmes vandring.

Historik för mes

1. mes, fågelsl. Parus, 1785 = norska meis, medellågtyska mêse, fornhögtyska meisa (nyhögtyska meise, varifrån danska meise), anglosaxiska máse (engelska tit-mouse, coalmouse, genom anslutning till mouse, råtta), av urgermanska *maisō(n). Avledning: fornisländska o. fornnorska meisingr, varav franska dialekt mésingue Normandie, franska mésange. Säkerligen ej med Stokes med flera besläktat med kymr, mwyalch, trast (av *meisalko-), o. latin merula detsamma (av *mizula?). Snarare med Wood Zfvergl. Sprachf. 45: 70 besläktat med vflaml. mijzel, liten bit, smula, o. mes 2, i vilket fall fågeln benämnts efter sin litenhet. Jämför engelska tit, liten varelse, mes, tom-tit, mes.
2. mes, svag, feg stackare, 1642: een slätt (dvs. dålig, usel) mees, 1656 med flera: en elak mees, i norrl. dialekt även: oskicklig, senfärdig person = norska meis, smal o. mager person, besläktat med holländska miezel, liten mager person (jämför för övrigt föreg.); möjligen en s-avledn. av urindoeuropeiska roten mi i forngrekiska meíon, mindre (se för övrigt mindre), o. i så fall ytterst med betydelse 'liten, obetydlig'.
3. mes, korg, ett slags ställning för bördor att bäras på ryggen, numera väsentl. dialektiskt, jämför och så vidare dialekt mäiso, fiskkasse, fornsvenska mēs detsamma, även (ss. i vissa dialekt) som ett slags måttbestämning = fornisländska o. fornnorska meiss m., korg, norska meis m. o. f., motsvarande medellågtyska mêse, meise, tunna, mått för torra varor, fornhögtyska meisa, börda, knyte eller dylikt, nyhögtyska dialekt meisen, träställning för ryggbördor. Enligt somliga (se t. ex. Schrader Reallex. s. 457) egentligen: korg av djurskinn: sanskrit mêṣá-, vädur, lett. maiss, säck, och så vidare Betydligt bättre förklaras emellertid betydelse 'träställning' och dylikt genom Lidéns härledning PBB 15: 512: urgermanska *mais(s)a-, *mais(s)ō- till gotiska maitan, hugga (se mejsel); alltså: tillhugget träkärl; jämför till betyd.-utvecklingen under skrinda. Möjligen är ordet i svenska, åtminstone delvis, lånat från mlty.; i fornisländska o. fornnorska o. vissa svenska dialekt säkerligen inhemskt.