kruka

Synonymer till kruka

kärl av lera, lerkärl, skål, krus, vas, potta, urna, kanna
(vard.) feg person, ynkrygg, hare, fegis, mes, kratta, vekling, kujon, pultron

motsatsord

fighter, våghals

Användarnas bidrag

synonymer

käril, amfora

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder kruka?

1. kärl av lergods och dylikt: blomkruka, syltkruka
2. (vardagligt ord) feg stackare, ynkrygg || -n;
  krukor

Hur används ordet kruka?

Han tar det lilla handtaget i sin nypa och vattnar till sist en kruka som står på golvet.
Står det i kruka bör trädet inte utsättas för annat än någon enstaka lätt frostnatt.
Har du något tips på träd som kan stå i kruka och tåla mycket sol och även tidvis vind?
Ska jag plantera dem genast i en kruka eller kan jag vänta och plantera ut dem i trädgården där jag har tänkt ha dem?
Fråga: Vi har ett persikoträd i kruka som vi nu vinterförvarar inne i ett kallt garage.
Nyp bort bladen längst ner på sticklingen och sätt flera tillsammans i en kruka med såjord.
Fråga: Jag har en Austinros i kruka och njuter enormt mycket av den nu men jag vet ej hur jag ska göra med den i vinter.
Han vågade inte gå på festen - en sån kruka!

Historik för kruka

1. kruka = fornsvenska, från medellågtyska krûke, av fornsaxiska krûka = anglosaxiska crúce, medelhögtyska krûche (nyhögtyska dialekt krauche); härav även franska cruche. Danska krukke, fornisländska o. fornnorska krukka sannolikt från anglosaxiska crocca. Jämför även fornhögtyska kruog (nyhögtyska krug), anglosaxiska cróg (se under krog). Formväxlingen tyder snarast på lån: kanske i så fall på ett eller annat sätt sammanhängande med forngrekiska krōssós (av *krōk̑i̯o), krus, urna, o. iriska crocan (som väl knappast med Thurneysen är lån från urgermanska spr.). — Gotiska har i stället aúrkeis (från latin urceus; jämför urna).
2. kruka, rädd stackare, t. ex. S. E. Brenner 1700: rädda krukor. Jämför svenska dialekt krūker o. norska krūk detsamma, norska kruken, rädd, försagd, men även: nedböjd, krokig; tydligen till svenska dialekt krūka, gå krokig, stå eller sitta hopkrupen, norska: huka sig ned, i avljudsförh. till urgermanska *kreukan = norska krjuka, krypa ihop, krypa, nyhögtyska kriechen, lågtyska krêken. Sverige dialekt krūker betyder alltså egentligen: den som kryper ihop eller hukar sig ned; formen kruka kan bero på anslutning till föregående Delvis samma betyd.-utveckling föreligger i krake 2 o. i norska krok detsamma Lindroth Festskr. t. Sdw. s. 127; svenska kräk, som där föres till lågtyska krêken, har dock ett annat, men liknande ursprungligen — I detta sammanhang må även jämföras Runius: fast jag blef en kryckia Hanselli 14: 156, väl i betydelse 'stackare'. — Å andra sidan förekomma med kruka 1 likbetydande ord i nedsättande betydelse, t. ex. äldre nysvenska kakel = äldre danska, jämför äldre danska kakel, kruka (se författare 1600-t.:s svenska s. 37), ävensom nysvenska potta. Kanske bör därför den gamla sammanställningen med kruka 1 föredragas.