• 1. kroppens största organ, i övre högra delen av bukhålan med många uppgifter bland annat utsöndring av galla till tarmen || -n;
     levrar
• 2. se levé

Hur uttalas lever?

2. [löve]

1. lever, i svenska dialekt även lyr, fornsvenska liver (-e- redan i fornsvenska) = fornisländska o. fornnorska lifr, danska, ml nyhögtyska lever, fornsaxiska, fornhögtyska lebara, i fornhögtyska även libara (nyhögtyska leber), anglosaxiska lifer (engelska liver), av urgermanska *liƀarō, tidigare *liƀarā (= det urgamla lapska lånordet lib'rē, Wiklund Le Monde Oriental 5: 234). Förr vanligen fört samman med det urgamla urindoeuropeiska ordet för lever: sanskrit jákr̥t (genitiv yaknás), forngrekiska (h)ē̃par (genitiv (h)ḗpatos), latin jecur (genitiv -inoris o. -oris), litauiska jeknos plural, och så vidare, enligt J. Schmidt Pluralb. s. 198 f. av urindoeuropeiska *ljēkᵘ̯ərt, genitiv ljekᵘ̯nés (med bortfall av l framför palatal frikativa). Säkerligen dock med Zupitza Gutt. s. 12 f. (jämför Meillet Mém. soc. Hug. 8: 285) i stället motsvarande forngrekiska liparós, fet, smord, alltså egentligen ett substantiverat adjektiv, som enligt Z. ofta användes i förbindelse med ordet för 'lever', *i̯ēkr̥t, o. slutligen ersatte detta i de urgermanska språk På samma sätt har i de romanska språken ur latin fēcātum, ofta brukat som attribut till jecur (alltså: med fikon gödd lever), utvecklats franska foie, lever, italienska fegato osv.; ett möjligen analogt fall se under tår slutet. Om armen. leard, lever, jämför Walde 2 s. 375 f. Till urindoeuropeiska roten lip, klibba vid osv.; se bliva, leva, libba. Jämför levra sig. — Om hetlevrad se under -lunda.