mid-

Historik för mid-

mid- i sammansättning, till fornsvenska adj, miþer (ackus. miþian), i mitten befintlig = fornisländska o. fornnorska miðr, gotiska midjis, fornsaxiska middi, fornhögtyska mitti (nyhögtyska mitt-), anglosaxiska midde (engelska mid-), av urgermanska *miðja- = urindoeuropeiska *medhi̯o- i latin medius (jämför medium, meridian), forngrekiska més(s)os (av *medhi̯o-; jämför mesopotamisk), sanskrit mádhya, med motsvarigheter eller avledningar även i armen., keltiska o. slaviska spr.; jämför för övrigt med 2, midja, Mien, mitt 1, 2 ävensom medel-, medel (o. under mark 1). — I t. ex.: middag, fornsvenska miþdagher, allm. nordiska o. vgerm. ord; jämför det osammansatta um miþian dagh, mitt på dagen, o. d.; — midfasta, fornsvenska miþfasta = fornisländska o. fornnorska miðfasta osv.; — Midgård, mytol. term, från fornisländska o. fornnorska miðgarðr, om den bebodda jorden; jämför fornhögtyska mittigart med mera, ävensom gotiska midjungards, det senare bildat som sanskrit madhyáṁdina-, middag; — midnatt, fornsvenska midhnat, allm. nordiska o. vgerm. ord; nyhögtyska mitternacht däremot av fornhögtyska ze millern naht; — midsommar, fornsvenska miþsumar = fornisländska o. fornnorska miðsumar, anglosaxiska midsumor. — Jämför även under medelålder. — Adjektivets nominativform, fornsvenska míþer, kvarlever i svenska dialekt merafton = fornisländska o. fornnorska miðr aptann, norska meræfta med mera — Som enkelt ord är det gamla adjektiv utdött i alla urgermanska språk o. ersatt av uttryck som betyda 'mitt på', 'i mitten av' osv.