Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Visar resultat för os, menade du o?

Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?

Vad betyder os?

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

os i ordbok från 1870

  • Betydelse: I vissa uttryck och talesätt liktydigt med Lukt, till exempel stekos, svafvelos, julos; hafva os af något.

    Synonymer: stank, lukt, doft, vällukt

Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.

Historik för os

  1. 1. os n., mynning av å eller flod, (mera dial.:) strömdrag i sjö, källdrag, i dialekt ofta m., fornsvenska ōs n. (o. m.?), åmynning och dylikt, motsvarande fornisländska o. fornnorska óss m. detsamma, norska ōs (även n.), ungefär detsamma som i svenska, danska dialekt ōs. Vanligen sammanställt med latin ōs (genitiv ōris), mun, sanskrit ās, āsyá ds.; ävensom med anglosaxiska ór, kant (*ōz-), latin ōra, rand, kust (*ōzā-); urindoeuropeiska *ōuso- med avljudsformen *ouso-, *əuso- i t. ex. fornpreussiska austin (ack.), mun, osv.; med t-avledn. i latin ōstium, ingång, dörr, flodmynning, jämför litauiska ůstas, flodmynning, ävensom till betydelse mynning (till mun), norska elvarkjeft, franska bouche, mun, os. Mindre sannolikt är däremot Lindroths antagande Ark. 29: 264 n. 4, att grundbetydelse icke är 'mun, mynning', utan den i svenska o. norska dialekt även uppträdande: 'ställe som icke fryser till', vilken sedan helt naturligt kunnat specialiseras till 'åmynning'. Ordet borde då identifieras med norska ōs m., brus, susande ljud, i avljudsförh. till norska asa (imperfekt ōs), jäsa, brusa (besläktat med jäsa; se d. o.). — Vanligt i ortnamn, se Faurås, Ljungan, Osby, Oxie, Raus, Rotneros, Simris (under Simrishamn), Västerås, Åhus, Älvros (under Älvsborg). — Härtill avledning öse i Lödöse, Orsa o. Tönnersjö (se dessa ord); sannnol. även i Älvsborg (se d. o.).
  2. 2. os n., lukt, kvävande gas och dylikt, t. ex. U. Hiärne 1680 = norska os m., danska os. Synnerligen svårt att i etymologiskt avseende bestämma, då vid sidan en del formellt identiska ord med avvikande betydelse uppträda: norska ōs, luftström, tunn dimma, iver, äldre danska ōs, saft (i växter) med mera Os, lukt, föres av Tamm Ark. 2: 348 samman med latin ŏdor, lukt (jämför odör), forngrekiska ózō, luktar, litauiska ůdìmas, luktande (det senare med urindoeuropeiska ō-) osv.; i så fall dock ej av urindoeuropeiska *ōd-to-, utan av *ōd-s-o-, till den s-stam, som med annat avljud ingår i latin odor. Kanske dock snarare med Persson Indog. Wortf. s. 12 ('wohl') = sanskrit vāsa, vällukt, som trol. hör till urindoeuropeiska roten u̯ē, blåsa, fläkta (se vind o. jämför i detta fall även norska ōs, luftström. — Av annat ursprung är (i motsats till Falk-Torp s. 802) fornsvenska, danska ōs, växtsaft, väl avljudsform till fornhögtyska waso, fuktig jord, och så vidare samt svenska ortnamn Vasa (se d. o.); jämför även Charpentier KZ 46: 40 f. — Norska ōs, iver, oro, hör sannolikt till norska asa, storma o. d.; jämför jäsa. — Se för övrigt också Torp Et}Tm. Ordb. s. 479.

Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.

Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla

Rösta på användares bidrag

Är hinta en bra synonym till ordet tipsa?

Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.

Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.

Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!

Mina sökningar

    Dagens namnsdag

    Lydia

    Latinskt namn som betyder kvinna från Lydien. Lydien är ett område i Mindre Asien.

    Besläktade namn: Lidia

    Mest sökta

      Hur böjs os?

      substantivDefinition: obehaglig lukt
      singular
      obestämd formbestämd form
      nominativett ososet
      genitivett ososets
      substantivDefinition: operativsystem, olympiska spelen
      singularplural
      bestämd formobestämd formbestämd formobestämd form
      nominativos:etos:enos
      genitivos:etsos:ensos
      substantivDefinition: åmynning
      singularplural
      obestämd formbestämd formobestämd formbestämd form
      nominativett ososetososen
      genitivett ososetsososens