Historik för söd
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- sö(d), dialektord, m. o. f., får, tacka, även (i plur.): småkreatur, stundom (t. ex. i Dalarna) även om större boskap, fornsvenska söper m., boskapsdjur, småkreatur, särsk. får, forngutniska soypr = fornisländska o. fornnorska saudr, får, get, norska sand m., får, egentligen = gotiska saups f., offer (se d. o.), av urgermanska *saupa-, *saupi-, till sjuda, koka, alltså: det som kokas, väl urspr, abstr.: kokning. - Ordet är i betydelse 'fårhona, tacka' allmänt i götal. dialekt (i Östergötland dock ofta eller oftast bägga), men saknas i denna betydelse i ett stort antal mellan-, nord-o. och så vidare bygdemål, där i stället bland annat tacka, tassa o. bängsa förekomma.
