själ

Synonymer till själ

ande, psyke, sinne, inre väsen, innersta, själsliv; karaktär, personlighet, natur, mentalitet
(vard.) person, varelse, människa, individ
(prov.) säl

motsatsord

kropp

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder själ?

1. (provinsiellt ord) säl || -en;
  -ar
1. det hos en människa som inte är kroppen;
  det som enligt mångas tro lever kvar när kroppen dör;
  psyke, förnuft och känsla, karaktär: mitt onda sitter i själen;
  att bilda sin själ;
  han har en ond själ;
  göra något av hela sin själ, lägga ned sin själ i något göra något med stort engagemang;
  sälja sin själ svika sina ideal
2. person, individ: en vänlig själ;
  byn räknar 50 själar;
  inte en själ
3. (förstärkande) det var min själ inte dåligt || -en;
  -ar

Uttryck och ordspråk relaterade till själ

Uttryck som innehåller själ

av hela sin själ
Betydelse: Man önskar något mycket intensivt
Exempel: Han eftertraktade det av hela sin själ
I själ och hjärta
Betydelse: Innerst inne
Exempel: I själ och hjärta var han ingen dålig människa
Inte en levande själ
Betydelse: Inte en människa
Exempel: Det fanns inte en levande själ kvar i semesterbyn
Lägga ner sin själ i något
Betydelse: Ha gjort sitt allra bästa; ha engagerat sig till max
Exempel: De hade lagt ner sin själ i upprustningen av den gamla herrgården
Med kropp och själ
Betydelse: Helhjärtat
Exempel: Hon gick in i rollen med kropp och själ
som balsam för själen
Betydelse: Underbar att uppleva
Exempel: Hennes röst är som balsam för själen
Sälja sin själ
Betydelse: Överge det man tror på av bekvämlighet eller för att tjäna pengar
Exempel: Den förre riksdagsledamoten anklagades för att ha sålt sin själ när han blev konsult
Vara svart i själen
Betydelse: Vara ond
Exempel: Hon förstod inte hur någon kunde vara så svart i själen
Varenda själ
Betydelse: Varenda människa

Mer innehåll nedan

Fortsätt scrolla

Hur används ordet själ?

Dorothy Parker krävde att vara själ och inte bara kropp.
De lägger ner både själ och hjärta i sitt engagemang.
Lidandet är över när krigaren faller i stoftet och hans själ flyr till Hades.
Till saken hör ju att den klenmodige hjälten Hans Castorp under sin mångåriga vistelse på sanatoriet i Berghof varit föremål för en ideologisk tvekamp om hans själ som dialektiskt utkämpas mellan den liberale humanisten och framstegsoptimisten Settembrini och den demoniske mystikern och antidemokraten Naphta.
Äktenskapet är heligt även för mandéer och dopet i rinnande vattendrag symboliserar livet och renar en människans själ från synder hon begått.
För kvinnor som migrerar handlar det om att sälja sin kropp så många gånger att jag undrar om det finns någon själ kvar om de kommer fram.
Han är sårad i sin själ och mycket angelägen att igen betona det som han ägnat sitt liv åt och slagits för: mänskliga rättigheter.
Men igenom alla prisbelönta omgörningar och upplageframgångar har också en god portion av SvD:s själ följt med.
Vi har bjudit varenda kotte och ändå dyker inte en själ upp till visningen.
På något sätt har en själ tagit sig till ån och ligger nu på en sten och vilar sig.

själ i ordbok från 1870

Betydelse: Menniskans andliga del, som lifvar kroppen och fortlefver efter dennas upplösning.
Synonymer: ande, sinne, hjärta

Historik för själ

1. själ (anima), fornsvenska sicel, sial = danska sjcel, från fornsaxiska siala eller fornfrisiska siele (varom Wadstein Friserna o. forntida handelsvägar s. 14), medan fornisländska o. fornnorska säl, norska saal lånats från anglosaxiska sdw(ol) (engelska soul) o. norska scel från fornfrisiska eller medellågtyska sele, som kanske också inverkat på fornisländska o. fornnorska biformen sdla = fornhögtyska séula, sela (nyhögtyska scele), gotiska saiwala; ett inhemskt urgermanska ord, som lånats till Norden o. där i fornspr. användes uteslutande till beteckning av kristna föreställningar. Dunkelt ursprung: bland annat fört till samma rot som fornslaviska sz'Za, kraft; oftare, men mindre sannolikt, till forngrekiska aiölos, rörlig (i så fall av *saiu-). Om de nordiska formernas inbördes förhållande jämför Bråte Upps.-stud. s. 6. - På uppfattningen av att vid döden själen lämnade kroppen beror betydelse 'dö' hos fornsvenska sicelas, svenska dialekt själas, fornisländska o. fornnorska sdlasl, anglosaxiska sdivlian. - En eufemistisk ombildning av min själ föreligger i den sydsvensk (ska.) svordomen min sju; se sju 2. - En sammansättning, äldre danska sjcelebod, gåva given till själens frälsning (jämför bot o. fornisländska o. fornnorska sdluböl), uppträder i gatnamnet Själ bodgata n Lund, med syftning på någon kyrklig donation (jämför ska. själagåva, om kläder till de fattiga vid dödsfall, o. fornsvenska sice-lagipt); en annan, fornsvenska siailagardher, försörjningsanstalt, i Skärgårds gatan i Sthlm. - S j al (a) tåg, äldre nysvenska siäla-tugh 1592, jämför siälaloghe m., Bib. 1541, o. fornsvenska siailslöghan, ävensom medellågtyska sél(e)-logen verb, ligga i själatåget, till medellågtyska logen, draga, o. tåg 3, avljudsform, med grammatisk växling, till urgermanska *tiuhan, draga (se tåg 3). Förr i samma betydelse även andetåg, t. ex. Sylvius 1678, Dahlstierna. - Örn andra beteckningar för 'själ' se under ande.
2. själ (säl), se säl.