Historik för skäver
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- skäver, svenska dialekt, engelska sjukan, rakitis, även: skiver(l) (Gaslander Västbo Smal. = skiver, Sverige 1m. Bih. I. 3: 277), sköver, väl även i yngre fornsvenska (se nedan) ~ danska skjcev(e)r, skjevcr, skjover ds.; egentligen en överförd användning av mit}7, schever, schiver, stenskärva och dylikt, varav äldre nysvenska skifver o. äldre danska skcever, skever, skiver, etymologiskt = skiffer (se d. o.). Urspr, syftande på ordets användning om smärtor i maggropen, kardialgi, som ansågs o. ännu anses bero på, att det med ord för 'skärva och dylikt' betecknade bröstbensbrosket (svenska dialekt magskörven) 'fallit ned'. Se närmare skärva 2 o Falk MoM 1921 s. 25 f. - På samma eller liknande sjukdom syftar väl även det i yngre fornsvenska uppträdande skceva hos P. Månsson s. 480: 'Ligurius är en sten som dragher skäfwa han myn-skar magha wärk . .' - Andra folkliga beteckningar uppräknas under rakitis.
