Synonymer till sol

• 1. stjärna som är centrum i ett planetsystem, speciellt solen (vår sol);
     solsken: det blir sol i morgon, sitta i solen;
     (bildlig betydelse i många uttryck(et)) en plats i solen en gynnad ställning;
     upp som en sol, ner som en pannkaka det börjar bra men slutar med platt fall || -en;
     -ar
• 2. (musikterm) femte tonen i en durskala
• 3. myntenhet i Peru || en s.;
     pl. =

Hur uttalas sol?

2. [såll]
3. [såll]

Uttryck som innehåller sol

• En plats i solen

  Betydelse: En privilegierad ställning; en framträdande position

  Exempel: "Hon tyckte att hon hade förtjänat sin plats i solen efter allt sitt slit"

• Gå upp som en sol och ner som en pannkaka

  Betydelse: Först går det bra sedan går det utför

  Exempel: "Sveriges fotbollslandslag gick upp som en sol och ner som en pannkaka"

• Inget nytt under solen

  Betydelse: allt har hänt förr i historien

  Exempel: "problem med klotter är inget nytt under solen – folk klottrade redan under romarrikets dagar"

• Skina som en sol

  Betydelse: Se strålande glad och lycklig ut

  Exempel: "Hon sken som en sol på bröllopet"

• vara uppe med solen

  Betydelse: Vakna i gryningen

  Exempel: "Han är ofta uppe med solen och går på tidiga morgonpromenader"

• Även solen har sina fläckar

  Betydelse: Ingen är perfekt

  Exempel: "Målvakten gjorde ett misstag i slutet, men även solen har sina fläckar"

• östan om sol och västan om måne

  Betydelse: Mycket långt borta

  Exempel: "Han bodde långt ute i skogen, östan om sol och västan om måne"

0. Jag vet av egen erfarenhet att det som gäller obehagliga läkarundersökningar också gäller semestrar: När fem dagars skidåkning i dimma följs av en vindstilla dag i strålande sol på kalfjället säger mig minnet av fjällveckan att semestern varit fantastisk.

   Värme och sol i maj är förklaringen till de goda utsikterna för blåbärsälskarna.

   Inte alla tänker bara på sol och glass när de bokar utlandsresan.

   För mig kan det vara snö eller sol eller moln eller regn eller vad som helst när som helst.

   Då kan försäljningen stanna av för att bli bättre så snart det är sol igen.

1. sol = fornsvenska, danska = fornisländska o. fornnorska söl f., gotiska sanil n. (det gotiska ordet närmast av *söil med bortfallet w), av urgermanska *söivil- (~ul, *sowl-t; med bortfall av w i nordiska språk) = ic. *sänel- i latin söl m. (italienska sole, spanska so/, men franska soleil av förminskningsord *söliculus), forngrekiska (li)élios (med avledning -zo), litauiska sdnlé f.; jämför fornslaviska sliimce, sol (stam: *siiln-); i keltiska språk (forniriska silil) även 'öga' (noanamn? Meillet); avljudsformer till sanskrit sära-,'sol, o. svar-; jämför det gotiska runnamnet sugil = anglosaxiska sigel, med omstritt g; rotbesläktat med den i västgerm. språk allmänna stammen sun- i nyhögtyska sonne och så vidare, kanske, med H. Pedersen, båda stammarna från en heteroklitisk böjning urindoeuropeiska *sän-el, genitiv *sn-n-és (se söndag o. Sonfjället), o. med sval; egentligen: den lysande; alltså samma grundbetyd, som t. ex. latin liuia, måne (se ljus). Att beteckningarna för 'söl' i indoeuropeiska språk i regel äro femininum eller maskulinum visar väl, med Meillet Lingu. histor. s. 220 f., på att den uppfattats som ett personligt väsen. - Om sam ma n s. dräng-, p ig-, natt- söl i betydelse 'måne' se detta ord - Intet nytt under solen, jämför Sal. Pred. 1:9. - Solfjäder, Åbo 1632: 'l quines sooll fieder', Oxenst. brefv. 1637; synes vara en speciellt svensk bildning: grannspråken ha i stället beteckningar som utgå från ord för 'vifta, fläkta', såsom danska vifte, nyhögtyska wedel (till wedeln, vifta), engelska fan (från latin vannus, se vanna), franska éventail (till éventer, utsätta för vinden, till latin ventus, vind), jämför även nyhögtyska fächer (väl till [an]fachen och så vidare, dock enligt somliga ett latin lånord), förr också: sonnenfacher. O. v. Dalin bildar skämts, beteckningen lurgevär. - Solsicka, sydsvensk dialekt, Chrysanthemum segetum = danska solsikke, Helianthemum, anglosaxiska solsece, efter latin solsequium (-quia; franska souci), egentligen: som vrider sig eller följer solen, till sequi, följa. Jämför solvända. - Solstånd (sommar-, vinter-), om solens (skenbara) stillastående,(vid sommar- o. vintersolståndet), 1580-t. = medelhögtyska sonnenstant, holländska zonnestand, liksom medelhögtyska sonnenstandung o. de besläktade fornisländska o. fornnorska sölstaða, medellågtyska sunnestat, anglosaxiska sunstede översättningslån av det likaledes besläktade latin solstitium (av -stat- till stare, stå). Med annan bild, om solens skenbara vändning vid vändkretsarna, svenska dialekt solvarv (jämför skån. solvorr, om de dagg- eller regnfläckar, som uppkomma på de vävar, vilka ligga på bleken under denna tid), fornisländska o. fornnorska sólhvarf, danska solhverv, till urgermanska *hwerfan, vända eller vrida sig (se värva), o. varv (fornsvenska sölhvarf betyder 'solförmörkelse', till samma verb i betydelse 'försvinna'); vidare medelhögtyska sunne(n)wende (nyhögtyska sonnenwende), äldre holländska zonnenwende, till vända; se även under tropik. Anglosaxiska sungihte n., äldre nyhögtyska sonngichten, hör till medelhögtyska giht (osv.), gång, resa (till gånga, jämför fornhögtyska gingên, följa efter); norska solhov, egentligen: solens stigande, är en avljudsform till häva. — Solsvärta, svenska dialekt, koltrast, se detta ord — Solvarg i uttryck grina som en solvarg, egentligen: gapa stort (se grina), 1753 o. sannolikt redan Härnösand 1661 i öknamnet Solewargh, till svenska dialekt solvarg, även solulv, vädersol, bisol = danska dialekt solulv, jämför engelska sundog om likartade fenomen ävensom nyisländska vera i úlfakreppu, dvs. 'i ulvaklämma'. I anslutning till den gamla mytiska föreställningen, att solen förföljes av en glupande ulv, som söker uppsluka henne. Sådana solvargar äro Skǫll o. Hati, som enligt den poet. Eddan (Grimnism. 39) följa efter solen, ävensom Fenrisulven, vilken enligt VafÞruðnismál 47 en gång blir hennes bane. Samma folktro finnes (eller har funnits) hos tyskar, rumäner o. slaver. Även en mängd indian- o. negerstammar tro, att solförmörkelser orsakas av ett vidunder, som uppslukar solen. — Solvända, växtsl. Helianthemum, Franckenius 1659 (-wenda, -wende), motsvarande äldre danska solvende, norska solvendel, holländska zonnewende, medelhögtyska sunnewende (nyhögtyska sonnenwende), till vända, alltså: som vänder sig efter solen; jämför de likbetyd, äldre danska solvirvel (till urgermanska *hwerfan, vända eller vrida sig, o. virvel), medelhögtyska sunnenwerbel (nyhögtyska sonnenwirbel), franska tournesol, forngrekiska (h)ēliotrópion (till (h)ēlios, sol, o. trépō, vänder, se trop; jämför svenska växtn. heliotrop), ävensom under solsicka. — En avledning på urnordiska -ia av sol är svenska dialekt annsöles, motsols, fornsvenska andsölis (-sȳlis) = fornisländska o. fornnorska andsølis; till an- 2, emot. — Om ordet i ortnamn se följande o. Solna.