Historik för solsvärta
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- solsvärta, sydsvensk dialektord för 'koltrast', motsvarande äldre danska sulsort (danska sol-, selsort), genom folketymologisk ombildning av ett ord motsvarande norska su~, sysorla med mera, fornnorska susvprt, till svart. Första leden innehåller enligt somliga förstärkningspartikeln su-: sanskrit su- (jämte sva-), forniriska su och så vidare, till pronominalstammen fornisländska o. fornnorska sue och så vidare (se svear), alltså egentligen: för sig, isolerad; jämför Falk-Torp s. 1105 med litter. (s. 1551). Dock enligt Hsegstad (Torp Etym. Ordb. s. 763) snarare lån från anglosaxiska sugesweard (i så fall felskrivning för -sweart), en sångfågel (även swertling), till sngii, so (se d. o.); kanske: svart som ett vildsvin. Båda möjligheterna rätt osäkra.
