Historik för sprygg
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- sprygg, sydsvensk dialekt, mycket livlig, skygg (om häst); med nordiskt gg-in-skott, till roten i nyhögtyska spriihen, spruta, spraka (jämför till betyd.-utvecklingen under sp rak fåle), o. urgermanska *sprcéwon i svenska dialekt språ, spira och så vidare (varom närmare under spruta slutet o. spröd); cl. också av urgermanska "sprngja- till en utvidgning av samma rot, jämför engelska sprig, skott, telning, av medelengelska sprigge. Med avseende på betyd.-växlingen 'mycket livlig, skygg (om häst)' o. 'spira, spricka ut' se det likbetyd, sp rån t: sprinta, spira, springa.
