Synonymer till stövel

• 0. sko med högt skaft, vanligen av läder eller gummi || -n;
     stövlar

Hur uttalas stövel?

1. [-övv- äv. -ö:v-]

0. Två år senare genomsökte organisationen Missing Peoples medlemmar området och hittade en stövel innehållande benrester som visade sig tillhöra den försvunna kvinnan.

   På platsen har tidigare en stövel med benbitar från kvinnan hittats.

   Anna Sui designar en stövel med inbyggd vadträning åt Fit Flop som gjort sig kända för sina flip flops som erbjuder extra motstånd under en promenad.

   Han tog av sig en stövel och doppade ena foten i det kalla vattnet.

   På den lindade foten trädde vi en stor stövel som jag antar stått här sen huset var nytt.

1. stövel, i plural förr ofta stöflor (mycket vanligt ännu o. 1840) = yngre fornsvenska = äldre danska stevel (-o-), danska stovle (från plur.), norska styvel (först omnämnt 1335), medellågtyska steuel, medelhögtyska stivel, stivdl (nyhögtyska stiefel) och så vidare (i nyhögtyska med f av v såsom t. ex. tafel = tavla), från italienska stivale, av dunkelt ursprung. Särsk. förr ofta härlett av rnlat, cestivale, lätt sommarsko, till latin wstas, sommar; från betyd.-synpunkt knappast antagligt. Andra osannolika eller felaktiga tolkningsförsök Meyer-Liibke Et. Wb. s. 623, som själv i ordet ser en avledning av latin stips, påle(?). — I svenska, möjligen genom förmedling av äldre danska, från medellågtyska stével (av stevel), med övergången av ev till öv från sydskand. dialekt (jämför klöver, -löv, ströva). — I engelska i stället boot = fornisländska o. fornnorska böti och så vidare, jämför fornsvenska bötskör (se bottfor). — Stövel som nedsättande personbeteckning är knappast samma ord, utan sammanhänger möjligen med det under stofil anförda t}', stöffel. — Vara på stövlarna, dvs. (smått) berusad, motsvarande i danska, är möjligen att sammanställa med nyhögtyska einen stiefel vertragen (egentligen om ölsejdlar med formen av en stövel eller sko) o. nyhögtyska bestiefelt, berusad; jämför dock äldre engelska he is got in the boots, han är mycket drucken, vilket snarast tyder på ett direkt bildligt uttryck utan dylik förmedling. — Stövelknekt, 1737: stöfia-knekt = danska stovleknegt, efter nyhögtyska stiefel-knecht 1690-t. och så vidare, till knecht i betydelse 'tjänare, dräng'; jämför sydsvensk dialekt sko-dräng detsamma, med liknande bild i engelska boot-jack till mansn. Jack. Om knekt som beteckning för andra redskap se knekt slutet o. om en analog personbeteckning i överförd användning under jumfru; jämför även svenska dialekt kornknekt, spetsig stör på vilken säden uppträdes. — Stövelmanschett, manschettliknande spets uppe kring stöveln, t. ex. fru Lenngren, ännu Dalin 1853; egentligen en katakres, då manschett ytterst hör till latin manus, hand. — Stövlett, Boupp-teckn. fr. Växiö 1725; förr även: stiflett; från nyhögtyska stiefelette, av italienska stivaletto, förminskningsord till stivale, stövel. Jämför till bildningen balett, rosett, schalett. — Härtill verbet stövla, vardagligt, i t. ex. gå och stövla, Eneman 1712: 'ovuligt stöflar', Envallsson och så vidare = lågtyska steveln, gå tungt. Jämför yngre fornsvenska, God. Ups. G 20 s. 273: 'Tu skal spinna liin ok ey stöffla' (övers, av latin ocreare). Bildat såsom t. ex. danska tefle af till taffel.