Synonymer till hög

• 1. hop, stapel, trave;
     jordhög;
     gravhög;
     hela högen (vardagligt ord) alla;
     lägga på hög samla (om till exempel pengar) || -en;
     -ar
• 2. höga berg;
     höga moln;
     en hög ton;
     hög ålder;
     högt pris;
     en hög ämbetsman;
     höga hopp simhopp från fast avsats på vanligen 10 m höjd;
     det är hög tid (att göra något) snart är det för sent;
     sjunga någots höga visa starkt lovorda något (efter Höga visan i Bibeln);
     vara hög (vardagligt ord) påtänd (av narkotika);
     högan (gammal böjningsform) skrika i högan sky || -t [höckt], -re, -st [höckst]

subst.

1. När jag lånade hans bil en gång såg jag en hel hög med skivor av både oss och Flamingokvintetten.

   En hel hög med sprintstjärnor avslöjades häromveckan som dopade.

• Betydelse: I sitt slag utmärkt, stor, betydande, förträfflig, upphöjd, till exempel: hög börd, rang; höga priser, hög själ.

  Synonymer: god, bra, duglig, försvarlig, duktig, grundlig, bastant, mästerlig, ypperlig, förträfflig, utsökt, dråplig, ståtlig, storståtlig, fin, utmärkt, klassisk

• Betydelse: Säges om föremål, som resa sig långt uppåt i jemförelse med andra af samma slag.

  Synonymer: lång, reslig

• Betydelse: En upphopad, högre samling af föremål, i synnerhet likartade; äfven uppkastad jord i form af en kulle.

  Synonymer: hop, kummel, röse, bråte, dråse, stapel, trave, binge, dös, stack, vålm, såte, skyl, kast, rugge, ruka

• Betydelse: Som med stolthet parar förakt för andra och ansprak på deras ödmjukhet.

  Synonymer: högmodig, övermodig, stolt, högfärdig, högdragen, uppblåst, förnäm, dryg, spotsk, trotsig, grötmyndig, krävstinn, storgod, stormodig, anspråksfull, bonddryg, bondhögfärdig, dumdryg, dumhögfärdig, kavat

1. 1. hög, adjektiv, fornsvenska högher = norska høg (genom inflytande från sv.), danska høi, urgermanska *hauᵹ(w)a-, grammatisk växelform till *hauh(w)a- = svenska Ho- i vissa ortnamn (författare NoB 4:127 f.), forngutniska haur, fornisländska o. fornnorska hór, gotiska hauhs, fornsaxiska, fornhögtyska hôh (nyhögtyska hoch), anglosaxiska héah (engelska high); fornisländska o. fornnorska hár är till sin uppkomst något dunkelt; jämför Hå- i vissa svenska ortnamn, av *Hawa-. — Om ordens delvis invecklade formhistoria se senast H. Pipping SNF XII. 1: 62 f. (med litteratur). Jämför hägra. — Härtill substantiveringen hög, fornsvenska högher = forngutniska, fornisländska o. fornnorska haugr, danska høj, medelhögtyska houc; i avljudsförh. till urgermanska *huᵹil- i nyhögtyska hügel, kulle, svenska Hågelby, fornsvenska Hoghalby, Thorshughli, 'Torshög' Brate Ark. 29: 106 f. Urindoeuropeiska kouk- i litauiska kaũkas, böld, kaukarȧ f., hög, fornslaviska kukŭ, krokig ~ sanskrit kuca-, kvinnobröst; till urindoeuropeiska roten kuk i sanskrit kucati, kröker sig. Ofta i ortnamn, t. ex. Högby (efter gamla gravhögar), Vämmenhög (av forndanska Væmundæhög, dvs. Vämunds hög); stundom nu med förändrade former, t. ex. Malmö (se d. o.), Oxie (se under os). — Huvudet högre än allt folket, efter 1 Sam. 9: 2, 10: 23, om Saul. — Högdragen, 1660-t., bland annat Lucidor: 'högdragen, stält', efter nyhögtyska hoch(ge)tragen; jämför nyhögtyska den kopf hoch tragen, bära huvudet högt. — Högfärd, fornsvenska höghfærdh, försvenskning av fornsvenska hoghfærþ, från medellågtyska hôchvart = nyhögtyska hoffart; jämför nyhögtyska hochfahrend] till fara, färd. — Högljudd, 1798, Weste 1807 (jämför J. Skytte: höghliudha roop), väl bildat efter högljutt som adverb, i sin tur sannolikt efter överljutt, yngre fornsvenska overlyut, ombildning av yngre fornsvenska overlut, från medellågtyska overlût, till medellågtyska adjektiv lût, av fornsaxiska hlûd = nyhögtyska laut, ljudlig och dylikt Tamm Avledning -änd. hos svenska adjektiv s. 19. I slutet av 1700-t. mera enstaka även högljudda, högljudig. Jämför ljud. — Högmod, fornsvenska höghmōþ, hogh- (i fornsvenska även: mod, tapperhet, iver) = danska hovmod, försvenskad form av medellågtyska hô(g)môd = nyhögtyska hochmut. Jämför däremot danska høimod, ädelmod; väl efter nyhögtyska ord såsom hochgesinnt, hochherzig och så vidare (E. H. Tegnér Ark. 5: 161). Till mod i betyd.'sinne (lag)'. — Högtid, fornsvenska höghtīþ, även: bröllop, allm. nordiska o. vgerm. ord, bland annat = nyhögtyska hochzeit, bröllop. — Högtravande, 1614: 'Rydzernes högtrafwande o. grofwe Sedh', Schroderus 1635 (som attribut till ande, menniskia, sinne med mera) = danska høitravende (i äldre danska om hästar), från nyhögtyska hochtrabend, egentligen om hästar, som vid travet lyfta hovarna högt; med motsvarande utveckling i forngrekiska lógos (h)ippobámōn. Ett likartat uttryck är äldre nysvenska högtrafvad, ungefär: högfärdig, t. ex. Petreius 1615: vpblåste och högtrafwade (om ryssarna).
2. 2. hög, substantiv, se föreg.

• Irmelin

  Tyskt namn och diminutiv av det forntyska namnet Irmin som betyder hög eller väldig.
  Namnsdag: 7 april

• Solbritt

  Svenskt nyskapat namn sammansatt av sol och namnet Britt som kommer från det keltiska namnet Birgitta: den höga.
  Namnsdag: 4 juni

• Håkan

  Fornnordiskt namn som är sammansatt av betydelseelementen hög och ättling: högättad.
  Namnsdag: 14 juni

• Hakon

  Äldre svensk form av det fornnordiska namnet Håkan: hög, ättling, högättad.
  Namnsdag: 14 juni

• Emma

  Tyskt namn som betyder hög eller väldig. Även kortform av namnet Emerentia som betyder värdig.
  Namnsdag: 23 juli

• Britta

  Svensk kortform av det keltiska namnet Birgitta: den höga.
  Namnsdag: 7 oktober

• Birgitta

  Keltiskt namn med betydelsen den höga.
  Namnsdag: 7 oktober

• Birgit

  Svensk variant av det keltiska namnet Birgitta: den höga.
  Namnsdag: 13 oktober

• Berit

  Svensk variant av det keltiska namnet Birgitta: den höga.
  Namnsdag: 13 oktober