Synonymer till förnäm

• 1. av hög börd, adlig;
     ädel, fin, nobel;
     högdragen, 'fin i kanten'
  2. förnämlig || -t;
     -are

Uttryck med betydelsen förnäm

• Ha blått blod

  Betydelse: Komma från en adlig släkt

  Exempel: "Släktforskaren visade att ryktena om blått blod i släkten bara var önsketänkande"

1. Ingen förnäm löjtnants ande svävade i köksdraget och ingen doft av nystruken tjock blond piga fanns det och ingen doft av drängvåta yllesockor blandade sig med någon doft av nysmorda läderstövlar.

   Hon kan tjusa när hon sätter den sidan till men hon kan nog också vara förnäm och nyckfull.

   Det var finare att tjäna en stor och förnäm herre än en mindre betydande.

   Det blev åtskilliga måltider i dämpad stämning vid bordet ity att den gentila mamsellen alltid hade något att anmärka på för att dymedels upplysa om hur förvand och förnäm hon var.

   Pappa anlägger en förnäm men behärskad min.

2. Här förvandlas plastvarukorgen till förnäm stolsits och flyttkartongerna till färg och form i ett utvidgat måleri.

   De genererade samtalsämnen och förde med sig en lagom förnäm fläkt från stora världen.

   Så när som på den äldste sonen återvände hela klanen till en förnäm fattigdom i Alexandria.

   Hans kritiker hänvisade till just denna titel då de frammanade bilden av en ansvarslös och självupptagen intellektuell som i förnäm avskildhet bland alptopparna lät sina landsmän dö för fäderneslandet.

   Det var i morgontimmarna för en vecka sedan som ett dussintal åklagare specialiserade på skattebrott slog till mot Zumwinkels villa i en förnäm förort utanför Köln.

• Betydelse: Som är af högt stånd, bekläder något af de högsta embetena i staten; utmärkt framför andra i rang och värdighet.

  Synonymer: adelig, högtförnäm, högättad

• Betydelse: Som gerna vill gifva sig anseende af att tillhöra den högre samhällsklassen.

  Synonymer: högmodig, övermodig, stolt, högfärdig, hög, högdragen, uppblåst, dryg, spotsk, trotsig, grötmyndig, krävstinn, storgod, stormodig, anspråksfull, bonddryg, bondhögfärdig, dumdryg, dumhögfärdig, kavat

1. förnäm, 1600-t., i äldre tid med huvudaccenten på första stavelsen liksom i danska fornem, från medellågtyska vornême, nyhögtyska vornehm, innehållande urgermanska möjlighetsadj. *nǣmia-, som kan eller bör taga(s) = fornsvenska nǣmber, som har lätt att fatta, fornisländska o. fornnorska nǽmr (vartill avledning fornsvenska næm(m)e, fattningsgåva = fornisländska o. fornnorska nǽmi n.), gotiska andanêms, behaglig; till urgermanska *neman, taga (se förnimma), bildat som t. ex. nordiska bǣr- (se -bar); förnäm alltså egentligen: som bör tagas eller föredragas framför andra.