Synonymer till ren

• 1. se redan
• 2. ett hjortdjur, boskap hos samerna || -en;
     -ar
• 3. kant vid dike, väg eller åker med mera || -en;
     -ar
• 4. inte smutsig, inte grumlig eller fläckad: en ren skjorta, rent vatten;
     fri från störande inslag: en ren profil, tala rent (utan felaktiga ljud), sjunga rent (träffa tonen rätt);
     moraliskt fläckfri: rent samvete, rent spel;
     syndfri: Guds rena lamm oskyldig (ur psalm, om Kristus);
     göra rent hus med något rensa ut;
     ha rent mjöl i påsen ha hederligt syfte
  5. oblandad, oförfalskad, idel: rent guld, av rent intresse, ren och skär lögn;
     rena vansinnet alldeles vansinnigt;
     är du rent från vettet ? alldeles tokig;
     rent av, rent ut se rentav, rentut || -t;
     -are

Uttryck med betydelsen ren

• fräsch som en nyponros

  Betydelse: Mycket ren och fräsch

  Exempel: "Hon var nybadad och fräsch som en nyponros"

• Höjd över alla misstankar

  Betydelse: Inte möjlig att misstänka; fullständigt oskyldig

  Exempel: "Hon står höjd över alla misstankar"

subst.

1. Det här är första gången jag ser en ren med egna ögon.

2. Det växer både blåklockor och smultron i dikets ren.

• Betydelse: Gräsbeväxt kant af en åker.

  Synonymer: kant, brädd, strand, kust, rand, lagg, bryn, list, bräm, brätte, bård, skyve

• Betydelse: Har ursprungligen samma betydelse, till exempel rent guld, rent vatten, men betyder särskilt: fri från smuts, grummel, och så vidare

  Synonymer: oblandad, obemängd, skär, skir, pur, klar, fin

1. 1. ren (åker-) = fornsvenska, danska = fornisländska o. fornnorska rein, medellågtyska rên, medelhögtyska rein (nyhögtyska rain), av urgermanska *rainō-, möjligen motsvarande bret. rûn, mir. raon, hög. Från urgermanska språk: franska rain, skogsbryn. — Renfana, Tanacetum vulgare = fornsvenska (rena-, rene-) = norska reinfan(n), -far, danska reinfan(g), från medellågtyska reinevan(e), -var(ne) = fornhögtyska reinivano (nyhögtyska rainfarn), till fana, med syftning på storlek o. utseende i övrigt. Formerna med r höra till fornhögtyska varn, ormbunke (egentl.: den spräckliga o. d.; besläktat med färna o. forell). Vilkendera av dessa beteckningar som är ursprungligast kan ej säkert avgöras.
2. 2. ren (djurnamn) = fornsvenska, danska = fornisländska o. fornnorska hreinn, anglosaxiska hrán, av urgermanska *hraina- = urindoeuropeiska *kroino-, besläktat med forngrekiska kriós, vädur; egentligen: försedd med horn, till en variant av roten i forngrekiska kéras, latin cornu och så vidare (se horn), alltså med samma grundbetydelse som det besläktat hjort. — Nyhögtyska renntier o. engelska raindeer bero på lån från nordiska spr.; möjligen även anglosaxiska hrán (på en tid, då i nordiska språk diftongen ai ännu levde kvar).
3. 3. ren, adjektiv = fsv,, da, = fornisländska o. fornnorska hreinn, av urnordiska *hrainaz (varifrån lapska rainas), motsvarande gotiska hrains, fornsaxiska hrêni, fornhögtyska hreini (nyhögtyska rein), av urgermanska *hraini-; att döma av betydelse 'finmalen, siktad' i nyhögtyska dialekt ett n- partic. till urindoeuropeiska roten kri, skilja, sålla, i instrumentalbildningen latin crībrum, såll, fornhögtyska rîtera (nyhögtyska reiter) detsamma (osv.), ävensom forngrekiska krinō, skiljer, latin cerno, skiljer, sållar (jämför krita o. exkrement). — Med avseende på deklinationsväxlingen i nordiska o. vgerm. språk jämför blid, blöd, fast, sen, tunn och så vidare — Dem renom är allting rent (inneh. dativ plur.), från N. T., Titus 1: 15. — Avledning rensa, se d. o.).
4. 4. ren, redan (se d. o.).