Synonymer till storm

• 1. mycket hård vind (20,8-32,6 m/s);
     (bildlig betydelse, till exempel) en storm av applåder, protester;
     så vind och skörda storm göra något som man vet (eller borde veta) får ödesdigra följder;
     storm i ett vattenglas upprördhet eller protester som man inte behöver ta så allvarligt;
     lugn i stormen! (vardagligt ord) ta det lugnt!
  2. stormning: staden togs med storm;
     ta någon med storm (bildlig betydelse) snabbt göra starkt intryck på;
     gå till storms mot (bildlig betydelse) häftigt angripa
  3. (vardagligt ord) cylinderhatt || -en;
     -ar

Uttryck med betydelsen storm

• råka i blåsväder

  Betydelse: Bli kritiserad från olika håll

  Exempel: "Hon har en förmåga att ofta hamna i blåsväder"

1. Coelho försöker som ledare för det stora borgerliga regeringspartiet PSD rida ut den politiska storm som plågar Portugal.

   Inlägget lades ut på museets Facebooksida och har orsakat en storm av kritiska kommentarer.

   Den solfläck som hotade att skicka en storm av laddade partiklar mot jorden har nu minskat sin aktivitet.

   Tidigare i veckan drabbades västra Götaland av kraftiga vindar och så sent som i går var byvindar uppe i storm i fjälltrakten.

   Strömavbrott och trafikstörningar kan bli följden när ännu en storm drar in över New York under fredagen och lördagen.

   Ungdomarnas engagemang har fullkomligt tagit mig med storm sedan jag kom tillbaka till landet.

   När polisen försökte stoppa protesterna växte dessa i stället till en storm och till att gälla själva regeringen.

   Men då och då händer det att en storm drar undan täcket och blottar förgångna tider.

   Full storm på kalfjället och stormbyar öster om fjällen.

2. På den tiden skulle den framgångsrike mannen självklart bära en storm.

• Betydelse: Ganska våldsam blåst.

  Synonymer: vind, väder, väderlek, oväder, blåsväder, blåst, fläkt, pust, luftdrag, ii, väderil, kuling, kultje, vindflagra, by, kastby, kastvind, vindstöt, orkan

1. 1. storm, fornsvenska stormber, även: oväsen, strid, anfall = fornisländska o. fornnorska stormr, fornsaxiska, anglosaxiska, engelska storm, fornhögtyska, nyhögtyska slurm, av urgermanska *sturma-, m-avledn. till urgermanska stur- i fornisländska o. fornnorska styrr, larm (av *sturja-), svenska dialekt sturi, oro, och så vidare (se för övrigt störa), bildat som t. ex. dom, dröm, söm. Från urgermanska språk: italienska stormo, träffning, strid; alltså väl en gammal betydelse hos ordet. — Däremot enligt H. Möller NTfF 4 R 8: 68 till ett urindoeuropeiska sr- > urgermanska stnr-. — I gotiska skura windis (se skur). - Avledning: storma = fornsvenska (även i betydelse: storma en fästning), norska = danska storme; jämte urgermanska *slurmian i fornisländska o. fornnorska, norska styr ma, nyhögtyska sturmen, anglosaxiska styrman och så vidare — Hit hör bland annat landstorm, Dagl. Alleh. 1808 (om finska kriget), efter nyhögtyska landsturm. — Stormhatt, se följ.
2. 2. storm, vardagligt, beteckning för 'cylinderhatt, hög hatt', förkortning av stormhatt i samma betydelse, t. ex. N. P. Ödman 1882, C. R. Nyblom; egentligen skämtsam användning av samma ord som beteckning för en militär huvudbonad, urspr, begagnad vid stormning. Jämför (?) nyhögtyska sturmer, förr bland annat 'mycket stor trekantig hatt' (studentspr.). — Hit hör också växtn. stormhatt, Aconitum, särsk. A. napellus, Franckenius 1659 = danska stormhat 1648 och så vidare, nyhögtyska stiirmhnt; efter det hjälmlikt välvda övre blombladet. Jämför även äldre o. yngre nysvenska blåhatt, munkhatt, -mössa, hjälmört (t. ex. 1640), svenska dialekt polska hättor Ska., nyhögtyska eisenhutlein och så vidare, ävensom norska tyr(s)hjelm.