Hur används ordet svagtonig?

Karakteristiskt för vokalsystemet i speciellt övre Dalarna, med undantag för egentligt dalmål är bruket av öppet och slutet a, som användas på helt olika sätt mot i riksspråket: det öppna kan förekomma som långt och det slutna som kort, till exempel hara hare med öppet a i första, slutet i andra stavelsen, katt, bakka, vagn med slutet, skabb, kalv med öppet a ; öppet å-ljud (o) ersätts ofta av ett ljud mellan å och ö ; u-ljudet har en klang, som liknar det norska u ; ä och e är väl skilda ; den svagtoniga vokalen har ofta en klang av ä.

Om fonologin normaliseras (svagtonigt ‐o har sammanfallit med ‐e i sydsvenska mål) ser man att i dessa fraser har de fornsvenska feminina ackusativformerna bevarats i räkneordet ” ena ” (nysvensk obestämd artikel), i svag och stark adjektivdeklination (” lilla ” ” försto ”), i bestämd artikel och slutartikel (” då ”, ” ‐na ”) samt i substantiven själva (skato, stugo).