Synonymer till testamente

• 1. det en person bestämmer om hur arvet efter honom skall fördelas, arvsförordnande;
     (bildlig betydelse) sista vilja, sista åsiktsyttring eller dylikt: hans politiska testamente
  2. var och en av Bibelns två delar: Gamla respektive Nya testamentet || -t;
     -n

Uttryck med betydelsen testamente

• någons sista vilja

  Betydelse: Testamente; friare om önskemål (om exempelvis begravningsmusik) som man skriver till sina anhöriga innan man dör

  Exempel: "I enlighet med faderns sista vilja spelade de ”Så skimrande var aldrig havet” av Evert Taube på begravningen"

1. Bettencourt hade dessutom ändrat sitt testamente för att fotografen skulle bli hennes enda arvinge.

   Talet har kallats hennes politiska testamente eftersom hon räknade upp ett antal frågor där partiet tvingat henne att driva en annan politik än hon önskat.

   Genom testamente fick hon sin döda systers nedfrusna ägg.

   Solna tingsrätt ansåg dock att sms:et var ett testamente och att det var giltigt.

   Hon skrev tydligen i sitt testamente att det skulle stå så på hennes grav.

   Även med större möjligheter att genom testamente förordna över sina tillgångar kommer de flesta barn ändå att få ärva eftersom föräldrarna verkligen vill det.

   Det mesta blev han inte alls nöjd med och i sitt testamente bad han Max Brod att bränna hans litterära kvarlåtenskap.

   Dessutom vill Röda Korset ha svar på vad som gäller juridiskt för när ett testamente formellt anses överlämnat till efterlevande.

   Men vi har genom inbördes testamente försäkrat oss om att den efterlevande skall sitta kvar i orubbat bo vid den enes frånfälle.

   Maken har genom testamente uttryckt sin vilja att barnbarnen ska ärva honom efter det att vi båda avlidit.

2. Bibeln är uppdelad i två testamenten: Gamla Testamentet & Nya Testamentet.

1. testamente, om betydelse se nedan, fornsvenska testament(e), testamentarisk förordnande, i testamente disponerat gods, förbund eller löfte (i relig. mening jämför nedan), huvudavdelning av bibeln = fornisländska o. fornnorska, nyhögtyska testament och så vidare, av latin testāmentum, till testāri, bevittna, betyga + urindoeuropeiska suff. -mn̥-to- (= -mund i nyhögtyska leumund, rykte) till testis, vittne (på grund av bland annat oskiska (nära besläktat med latin) trstus detsamma numera vanligen tolkat som 'den tredje'; urbesläktat med tre). Jämför följande, attest, protest o. testimonium. — I betydelse 'testamentarisk förordnande' uppträder ordet redan i våra landskapslagar. Bland annat dess latinska ursprung visar hän på att testamentet är ett rent romerskt institut; det förekommer även i antikens Grekland. Under Taciti tid voro testamenten okända för germanerna. Dock finnas inhemska germanska beteckningar: langob. thingare (till ting) o. anglosaxiska cwyde (besläktat med kväda, säga). I samindoeur. tid var det på grund av familjens organisation otänkbart, att någon av fri vilja kunde förfoga över sin förmögenhet. — Den fornsvenska betydelse 'förbund', 'löfte' även i gamla bibelövers. (= Luther), t. ex. Ebr. 10:16: 'Det är det Testamentet, som jag dem göra vill' (nya översättningslån: det förbund), där gotiska har triggwa (se trygg). — Hjärnes testamente, ett förr o. hos allmogen väl stundom ännu använt namn på ett fordom mycket populärt magstärkande medel, uppfunnet av hovmedikus K. H. Hjärne († 1794); jämför fru Lenngren Min salig man: 'Tog se'n Sötkummin i en kopp, / Försatt med Hjernes Testamente'.