Historik för tuska till
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- tuska till, tufsa till, banna, 'sträcka upp', Jolin 1845 = norska tuska, aga, tukta, fornisländska o. fornnorska: stöta, puffa, äldre danska tuske ds.; besläktat med äldre nysvenska tussa 1660 o. danska dialekt tusse, ruska i, bringa i oordning, medellågtyska tosen, tûsen, fornhögtyska zirzûzôn (nyhögtyska zerzausen), riva i sär, medelengelska tōtūsen, riva i (engelska dialekt touse), medelhögtyska zûse, hårlockar, buske; kanske med Fröhde o. Osthoff även latin dūmus, buske, småskog (flat. dusm-), iriska doss (av *dusto-), buske; jämför tuss, o. med avseende på betyd.-skiftningarna tufsa till: tufs, tofs. — Ett helt annat ord är äldre svenska tuska, byta, ännu i finnl. (Lagus 1904), av lågtyska tuschen = nyhögtyska tauschen.
