Synonymer till varda

• 0. (ålderdomligt ord utom i preteritum vart) bli;
     (bibl.) varde ljus! låt det bli ljus || varder, vart;
     supinum saknas;
     vorden;
     pres. konjunktiv varde

Uttryck med betydelsen varda

• Måna om någon

  Betydelse: Bry sig om någon

  Exempel: "Vi måste måna om varandra"

• Ta någon under sina vingars skugga

  Betydelse: Ta någon i sitt beskydd

  Exempel: "Den erfarne regissören tog filmskoleeleven under sina vingars skugga"

• Vara mån om någon

  Betydelse: Bry sig om någon

  Exempel: "Det märks att läraren är mån om sina elever"

0. Samtidigt kommer sannolikt de övriga formerna av verbet varda med tiden att falla än djupare i glömska än i dag.

   Härmed utväljer jag dig Jakob att varda herre över alla folk!

   Ett barn skulle varda fött och på dess skuldror skulle deras äktenskap vila.

   Var det inte liksom en likkista dömd att åter varda stoft på samma gång som kroppen den innehöll?

   Se då till att det inte bara är åt dem som redan har som det skall varda givet!

• Betydelse: I denna bemärkelse är Varda liktydigt och brukas allmänt i dagligt tal, men sällan i skriftspråket, utom i biblisk och kyrklig stil.

  Synonymer: bliva, förbliva

1. varda, fornsvenska varþa (väl med -a- av -æ- mellan w o. r, i svagtonig ställning, jämför kvarn, vara 1), værþa, bliva, komma att, måste, råka ut (för) med mera = fornisländska o. fornnorska verða, danska (arkais.) vorde, gotiska wairþan, fornsaxiska werthan, fornhögtyska werdan (nyhögtyska werden), anglosaxiska weorðan; till urindoeuropeiska roten u̯ert i latin verto, vänder, vrider (pass. verti, bliva; jämför pervers, revers), sanskrit vártatē, vänder sig med mera, med motsvarande o. släktingar i forngrekiska, keltiska o. slavo-baltiska språk. Ordet betyder alltså egentligen 'vända'; med samma utveckling till 'bliva' som i engelska turn. Den äldre betydelse kvarlever i urgermanska adjektiv *werþ-, *werð-, vänd, riktad; se antvarda, invärtes, vart 1. Jämför fornisländska o. fornnorska Urðr, en ödesgudinna, varom under norna o. öde, substantiv — I nysvenska blott i högtidlig stil i betydelse 'bliva' (utom vardagligt i imperfekt vart). I betydelse 'skola' brukas redan vid mitten av 1600 skola betydligt oftare än varda. I den gamla fornsvenska användning i betydelse 'vara nödsakad att, skola, måste' kvarlever ordet (åtm.) i norrl. dialekt, t. ex. 'vi varder nu sluta den här gången'. — En fortsättning av part. pf. vurdhin föreligger i vulen (sydsvensk dialekt vuren). Om svenska dialekt vale i tvi vale och så vidare, av varde, se under trå slutet.