Synonymer till ve

vånda, olycka, elände, motgång, kval, nöd, jämmer, klagan, sorg, lidande, smärta

motsatsord

väl, lycka

Användarnas bidrag

synonymer

odenbror, ack, ofärd

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder ve?

1. i uttryck(et) väl och ve lycka och olycka
2. utrop: ve dig!, ve oss! det kommer att gå dig (oss) illa;
  ve och fasa! så fasansfullt

Uttryck och ordspråk relaterade till ve

Uttryck som innehåller ve

Svära ve och förbannelse över någon
Betydelse: Förbanna någon med svordomar
Exempel: Gubben svor ve och förbannelse över ungdomarna som hade pallat hans äpplen
Väl och ve
Betydelse: Hela någons tillvaro och välgång
Exempel: Som politiker satte han pensionärernas väl och ve i främsta rummet

Uttryck med betydelsen ve

Fy för den lede
Betydelse: Usch och fy; vad hemskt!
Exempel: Fy för den lede vilket ruskväder!

Hur används ordet ve?

En intellektuell demokratikämpe endast med världens väl och ve för ögonen?
Oavsett detta har Balmasedas verk och den känsla av oroande outreddhet hans hästar väcker gjort mig intresserad av hästars väl och ve på Kuba.
Samma argument för och mot vädras varpå inget händer och nämndemännens väl och ve stuvad undan på vinden tills någon nämndeman gör bort sig eller någon tar sig för att undersöka vad jurister tycker om nämndemännen.
Handlar det om människors väl och ve hjälper det inte med några bra exempel.
Och då betyder hästarnas väl och ve inget alls; pratet om djurskyddet blir tomma ord på mammons altare.

Historik för ve

1. ve, interj. = fornsvenska, danska = fornisländska o. fornnorska vei, gotiska wai, fornsaxiska, fornhögtyska wê (nyhögtyska weh), anglosaxiska wá (engelska woe), motsvarande latin vae, mir. fé, lett. wai. Jämför följande o. vena. — Veklaga t. ex. Stiernhielm och så vidare o. (mera allmänt) substantiv veklagan 1587 och så vidare, efter nyhögtyska wehklagen. Jämför gotiska waifaírhvjan = fornhögtyska wêverhen, till gotiska faírhvus, värld, alltså egentligen: ropa ve över världen eller dyl.
2. ve, substantiv, fornsvenska vē, vǣ n., verop, olycka, elände, förtvivlan = fornisländska o. fornnorska vé, vǽ, danska ve, medellågtyska, fornhögtyska wê (nyhögtyska weh), anglosaxiska wá (engelska woe), substantiveringar av föreg, (jämför nedan), jämte den väl reduplicerade stammen *waiwa- -ō- i fornhögtyska wêwo -a, anglosaxiska wáwa, finska lånordet vaiva (varom närmare under våda). Fornsvenska vē är sannolikt lånat från medellågtyska, delvis möjligen också uppkommet genom inhemsk substantivering av interj. ve; det fvnord. (svagt belagda) vé, vǽ har inkommit från medellågtyska (jämför den inhemska konj. vei). — Vemod, inkommet med nyromantiken: Atterbom Phosph. 1810, Stagnelius o. sedan vanligt; av Journ. f. svenska litter. 1800 upptaget bland germanismer o. även sedermera till en början ogillat = danska, från nyhögtyska wehmut = medellågtyska wê-môt; se för övrigt mod 1. Ett adjektiv vemod(e)lig uppträder redan 1700 o. adverb ve(e)modeligen 1675.