viking

Synonymer till viking

fornnordisk sjökrigare, sjöfarande fornnordisk krigare; nordbo; stark karl, modig bjässe, kraftkarl

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder viking?

1. nordbo som deltog i handels-, kolonisations- eller plundringsfärder under vikingatiden, ca 800-1050 efter Kristus || -en;
  -ar

Hur används ordet viking?

Jag har mött svenska politiker som triumfatoriskt har viftat med The Economist från i februari; omslaget prytt av en viking och de nordiska länderna med epitetet supermodell.
I Islänningasagorna användes ordet " viking" ofta i uttrycket " dra i viking".
På omslaget fanns en frodig viking.
Innan dess hade han härjat som viking.
Bolagets logotyp var en viking.

Historik för viking

viking, fornnordisk sjökrigare, Verelius 1681: wikinge (samme författare 1664 den fornisländska o. fornnorska formen), upptaget från fornspr.: fornisländska o. fornnorska víkingr = fornfrisiska wîking (wî(t)sing), anglosaxiska wicing, varom Björkman Scand. loanw. s. 258 (engelska wiking från nord.). I anglosaxiska redan i den mycket gamla dikten Widsiđ, alltså äldre än vikingatiden. Av omstridd o. trots alla tolkningsförsök ännu ej fastställd härledning. Från ordbildningslärans synpunkt mest tilltalande av dessa äro antagandena av avledning resp. till vik, alltså: som lägger till i vikarna, eller något därav bildat ortnamn, (t. ex. Vik, nu Viken, kring Kristianiafjorden), i så fall: man från Vik(en). Osannolik är däremot av flera skäl sammanställningen med urgermanska *wiδ-, strida, i envig, vig och så vidare, i vilket fall vik- utginge från ett *wign-. Sammanställningarna med vik o. -vig omnämnes redan av Ihre Gloss. suiog. — Ett likalydande ord uppträder även som personnamn: fornsvenska Viking (någon gg även i nsv.; härav fornsvenska Viking(s)stadh, nu Vickensta eller Vikingsta(d) Östergötland) = forndanska Viking, fornnorska Vikingr (ej på Isl.), anglosaxiska Wícing (från nordiska, Björkman Nordiska Personenn. in Engl. s. 176), fornhögtyska Wîching; jämför anglosaxiska Wicîngas som namn på Heađobarderna. Här föreligger emellertid sannolikt ett ursprungligt släktnamn på -ing, som möjligen är, men ej behöver vara etymologiskt identiskt med viking, utan snarare enligt kända lagar bildats till tvåledade namn såsom fornsvenska Vikbiorn, Vikman och så vidare Samma släktnamn (i genitiv plural) ingår i fornsvenska Vīkingaker, nu Vingåker Södermanland — Härtill också abstr. viking, t. ex. fara eller ligga i viking, Verelius 1664 (med fara); efter fornisländska o. fornnorska víking f.