vinter

Synonymer till vinter

den kallaste årstiden, midvinter, kung Bore; kallvinter, snövinter, vargavinter; blidvinter, grönvinter, barmarksvinter; i vintras senaste vintern

motsatsord

sommar

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder vinter?

1. den kallaste årstiden;
  i vintras senaste vinter || -n;
  vintrar

Uttryck och ordspråk relaterade till vinter

Uttryck som innehåller vinter

som ett vinterny
Betydelse: Mycket (i förstärkande liknelse: kry som ett vinterny)
Exempel: Hans mamma brukade alltid säga att hon var frisk och kry som ett vinterny

Hur används ordet vinter?

Efter en lång vinter blev årets pollensäsong försenad och komprimerad till ett intensivt kliande och snorande.
Jag har haft ont från och till i vinter och nu slipper jag värken och oron för att jag ska ramla och slå upp någonting.
Ett tiotal fyrhjulingar har också stulits i vinter i Norrbotten.
Efter en lång och kall vinter ökar antalet påskresor utomlands rejält.
Nu är det vinter och alla har sagt att det inte går att bedriva valkampanj på gator och torg då.

Historik för vinter

vinter = fornsvenska, danska = fornisländska o. fornnorska vetr (*vintr-; motsvarande fornsvenska væt(t)er, vil(t)er VGLI o. dalm. vitter), gotiska wintrus, fornsaxiska, fornhögtyska wintar, nyhögtyska, anglosaxiska, engelska winter, av urgermanska *wintru- = urindoeuropeiska *u̯endru-; ett speciellt germanskt ord; sammanställt bl.a. med litauiska vandü̃, vatten, latin unda, bölja, och så vidare (jämför Unden o. se Lidén PBB 15: 522), i så fall egentligen: regntid, jämför sanskrit varṣa-, regn o. år; enligt andra besläktat med gall. vindo-, vit (i Vindobona och så vidare) = iriska find, alltså 'den vita årstiden'. I båda fallen inginge här r-avledn. såsom i sommar o. vår (jämför t. ex. med urindoeuropeiska -d fornhögtyska lengiz, vår, o. sanskrit çarad, höst, eller från andra områden ordparen gotiska akran o. svenska ollon, afton o. morgon). Emellertid måste båda härledningarna betraktas som ganska ovissa. — I forngerm. språk betydde vinter även 'år', varav ett minne kvarlever i svenska dialekt vintrunge, årsgammalt föl, jämför norska vetrung, årsgammalt föl, stut med mera, fornisländska o. fornnorska vetrungr, årsgammalt djur, öfris, winterswîn, svin från förra året, nyhögtyska dialekt einwinter, ett årigt djur, engelska twinter, tvåårigt får (anglosaxiska twiwintre, tvåårig), och så vidare, ävensom svenska dialekt gimmerlamm : urindoeuropeiska ghim-, vinter (se nedan), slov. létnik, létnjak, ettårig kalv och dylikt, till fornslaviska telo, år, sommar, slov. jdrnh, årsgammalt husdjur; jämför under vädur. På likn. sätt hade natt i de forngerm. språk även betydelse 'dygn'. — Det allmänna urindoeur. ordet för 'vinter' var *ghei(e)m-, *ghim- i latin hiems, forngrekiska kheĩma (även: vinterstorm), sanskrit himán-, även i övriga indoeuropeiska språkfamiljer, besläktat med svenska dialekt gimmerlamm (egentl.: envintrigt lamm; se under horsgök o. vädur). — I vintras = yngre fornsvenska 1508, jämför i vintres 1470, ombildning av i vinters; jämför i somras. Linné har sistledne vintras (jämför Almquist: i förledne våras, Ågren Best. slutart, s. 28); i t. ex. Runöm.: vintras. — Vintergatan, Spegel 1705, jämför svenska dialekt vinterbröte med mera, fornisländska o. fornnorska vetrarbraut (till braut, väg; se bort), norska vetterbrant, nyhögtyska winterstrasse med mera I äldre nysvenska även mjölkvägen Spegel, jämför danska melkevejen, fornisländska o. fornnorska mjǫlkhringr, nyhögtyska milchstrasse och så vidare, efter latin via lactea, forngrekiska gataxías (till gála, mjölk), varav engelska galaxy. Kallas t. ex. i sanskrit 'gudavägen' o. i litauiska 'fågelvägen'; i nyhögtyska dialekt även 'kovägen', 'härvägen'. Ortnamn Vintergata (= fornsvenska) Östergötland betyder naturligtvis 'vintervägen'; jämför ortnamn Gata, Mogata. — Vintermånad, sedan gammalt i almanackan beteckning för november, dock icke folkligt namn, Hels. 1587, Alman. 1624, I. Erici o. 1645 och så vidare (ej i fsv.), från nyhögtyska wintermonat, november (o. december), i medelhögtyska vacklande mellan oktober-januari, i fornhögtyska (winlarmânôt) januari.