vittne

Synonymer till vittne

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder vittne?

1. person som hörs i rättegång för att lämna (eventuell(t)) viktiga upplysningar;
  (friare) person som kan uttala sig om eller intyga en händelse den varit närvarande vid: vittne till olyckan, bröllopsvittne;
  bära vittne om vittna om || -t;
  -n

Uttryck och ordspråk relaterade till vittne

Uttryck som innehåller vittne

Bära vittne om något
Betydelse: Vara bevis för något; uppvisa tydliga tecken på något
Exempel: Det skadade skeppet bar vittne om orkanens styrka

Uttryck med betydelsen vittne

Sitta på första parkett
Betydelse: Uppleva något på nära håll
Exempel: Vi satt på första parkett på nyårskonserten

Hur används ordet vittne?

Enligt ett vittne på plats gjorde mannen inget motstånd.
Personer som blivit vittne till olyckan tog bilder på en man på vattenskoter.
Det var ett vittne som slog larm om att kvinnan låg livlös i en hiss.
Ett vittne berättar att skott hördes inifrån huset i Santa Monica och att en beväpnad man lämnade huset som brann då.
Många personer blev vittne till händelsen och till gärningsmannens eller gärningsmännens flykt.
Enligt ett vittne var misshandeln i slutet på september oprovocerad.
Ett vittne kunde dock berätta att bomben var fejk.
När ett vittne skrek åt kvartetten att sluta försvann de från platsen.
Ortsbor blev vittne till hur en späckhuggare attackerade en grupp hajar vid en strand på Nya Zeelands sydö.
Efter vittne av en arbetskamrat stod det klart för domstolen hur det hela hade gått till.

Historik för vittne

vittne, fornsvenska vitne, bevis, bevisning, vittnesbörd, intyg med mera, konkret: person som vittnar = fornisländska o. fornnorska vitni, danska vidne, en speciellt nordisk bildning. Väl av urnordiska *witania-, avledning av *witan-, vittne, som vittnar, i medellågtyska wete, fornhögtyska giwizo, anglosaxiska gewita och så vidare, till *witan, veta; alltså: den som vet något; i avljudsförh. till forniriska fiadu detsamma (av *u̯eidon-), med samma avljtidsstadium i gotiska weitwôþs, vittne, egentligen part. pf. till samma *wi-tan, dock i den även uppträdande betydelse 'se' (jämför latin vidēre; se veta), motsvarande forngrekiska eidṓs, egentligen: som har sett (av urindoeuropeiska *u̯eid-u̯ōt-); jämför forngrekiska idyĩoi plural, vittnen (av *uid-), sanskrit vēttar-, vittne, o. polska s'viadek, ävensom det likbetyd. sanskrit sākṣín, egentligen: åskådare. — N-et i vittne härleder sig alltså från den till grund liggande n-stammen (Falk-Torp s. 1375), såsom t. ex. i fornisländska o. fornnorska birna, björninna, till urgermanska *beran- (= nyhögtyska bär); dock äro även andra bildningsmöjligheter tänkbara (författare Ark. 7: 40). — Utvecklingen från betydelse 'vittnesbörd' till 'vittne' (person) har motsvarigheter i t. ex. engelska witness, egentligen: vittnesbörd, o. franska témoin av latin testimōnium, vittnesbörd; tydl. från uttryck såsom 'taga till vittne', dvs. till avläggande av vittnesbörd (jämför bud, budbärare, från skicka bud och dylikt, vakt, väktare, från sätta vakt o. d.). Den abstrakta betydelse kvarlever i bära vittne om, fornsvenska bære vitne = danska bære vidne om. — Ett annat nordiskt ord för 'vittne' är fornsvenska vātter (om person) = fornisländska o. fornnorska váttr, av urgermanska *wah-tu- = urindoeuropeiska *u̯ok-tu- till latin vocāre, kalla, och så vidare (se vokal), jämför fornhögtyska giwaht, omnämnande med mera (urbesläktat med epos osv.); alltså egentligen: som berättar; med avledning fornsvenska vætte = fornisländska o. fornnorska vǽtti, vittnesmål, ed. — En tu-stam *mar-tu- (av samma slag som i fornsvenska vātter) ligger till grund för forngrekiska mártys, vittne, o. för r-avledn. forngrekiska mártyros, egentligen: som erinrar sig (besläktat med latin memor, ihågkommande; se martyr). — Betydelse 'som vet eller känner' ingår även i fornhögtyska urchundo, vittne (se urkund), o. det urbesläktat sanskrit jñātár-, till jñā, veta. — Nyhögtyska zeuge betyder 'en som intygar' (se betyg, intyg, övertyga). — Om latin testis, väl egentligen: den tredje, se testamente o. testikel. — Vittnesbörd, fornsvenska vitnisbyrþ, motsvarande fornisländska o. fornnorska vitnisburðr, till börd i dess grundbetydelse 'bärande'; jämför bära vittne ovan.