Ålleberg

Historik för Ålleberg

Ålleberg, Västergötland, fornsvenska Aldubiærgh, motsvarande Ålleberget Ydre. Snarast till svenska dialekt ålla, fördjupning, djup fåra, t. ex. i berg, bland annat från Ydre o. från trakten av Ålleberg, å sistn. ställe särskilt om försänkningar i Ålleberg, i svenska dialekt även 'håligt o. urgröpt kärl, stor låda med mera' = norska olle, stort träd; jämför finska lånordet allas, genitiv altaan, ho, av urgermanska *alðaz; väl = fornisländska o. fornnorska alda, (stor) våg eller bölja, sannolikt egentligen 'vågdal' = det urgamla finska lånordet aalto, våg, bölja; besläktat med anglosaxiska ealdoð, tråg, ävensom med latin alveus bland annat: tråg, flodbädd, dike, alvus, bukhåla m. m.; se för övrigt lodja, ollon. Lidén Bland. språkhist. bidr. I s. 3 f. (Göteb. högsk. årsskr. 1904); jämför Lampa Falköping förr o. nu s. 150. Enligt H. Jungner Fornvästgötar på vandring s. 16 (Vgtlds fornm.-fören. tidskr. 1920) samt nedannämnda avhandling dock snarare: '(den heliga) ekens berg', jämför fornsvenska alda, fruktbärande träd (varom ävenledes under ollon) eller, enligt ett senare förslag av samme författare (Gudinnan Frigg särsk. s. 274 f.), i stället innehållande ett ord med betydelse 'den gamla (kvinnan, äringsgudinnan)', till ett fnord. alda, svag form till urgermanska *alðaz, gammal (se äldre), jämför om motsvarande mytiska väsen t. ex. nyhögtyska die alte (hure), lågtyska dat ôle wîf ävensom den västgötska folktron om Ållebergskäringen o. Ålla samt den värendska om Frigge som 'en gammal käring'. Enligt Jungner (s. 310 f.) skall berget redan i hednisk tid ha varit ett dödsberg, ett västgötskt Valhall; jämför t. ex. sagan om de där slumrande riddarna. Å andra sidan uppträda sägner om gamla 'käringar', som bo i berg, på olika håll (bland annat i Skåne), o. det kan för övrigt anses betänkligt att skilja namnet från det ovan nämnda, ännu i dialekten kvarlevande ålla.