Synonymer till öm

• 1. som gör ont eller värker (vid beröring): en öm liktorn, vara öm i hela kroppen (ledbruten, mörbultad);
     ömtålig, känslig (även bildlig betydelse);
     sätta fingret på en öm punkt på en svaghet;
     ett ömt samvete lättsårat, känsligt (även dåligt, 'sjukt') samvete
  2. kärleksfull, tillgiven: hyckla ömma känslor;
     försiktig, smeksam: barnet klappade ömt sin nalle;
     vek, ömsint;
     hysa ömma känslor för någon vara kär i någon;
     hans ömma låga förälskelse, kärlek || -t;
     -mare

Uttryck med betydelsen öm

• för så vitt

  Betydelse: Om, såvida

  Exempel: "Det finns möjlighet att övernatta på gästgiveriet där bröllopet hålls, försåvitt man inte vill lösa övernattning själv"

1. Man är ju öm i kroppen och mår lite illa och är lite småyr.

   Heins verk är en mild provokation som träffar en öm punkt i betraktarens sofistikerade ego.

   Det gränsar till övertydlighet men träffar också en öm punkt.

   Regeringens budgetförslag sätter fingret på en öm punkt i folkhemmet.

   För här finns en öm punkt som också har en direkt koppling till döden utanför Lampedusa.

   Den sista meningen i Mats Qvibergs uttalande sätter fingret på en annan öm punkt.

   Nu är jag öm i händerna och har blåsor efter att ha hållit hårt i rodret.

   Holdar sätter fingret på en öm punkt och ett problem som inte varit okänt för författare på området.

   Vice riksbankschefen Lars Nyberg satte nyligen fingret på en annan öm punkt.

2. Marall Nasiri glimrar konturskarpt som affärsbiträde och är ouppnåeligt öm och kylig i rollen som Amors dyrkade Valeria.

• Betydelse: Som harett känsligt, deltagande hjerta.

  Synonymer: god, godhjärtad, godsint, godmodig, godlynt, välvillig, kärleksfull, kärleksrik, hjälpsam, välgörande, ömsint, ömhjärtad, mänsklig, mild, mildsinnad, huld, huldrik, blid, nådig, skonsam, medlidsam, barmhärtig, misskundsam, misskundelig, givmild, frikostig, välsinnad, vältänkande, ädel, ädelsinnad, ädelmodig, snäll, beskedlig

• Betydelse: Kärleksfull, innerligt älskande.

  Synonymer: såt

1. öm, i äldre nysvenska plural öma, i äldre svenska o. nordsv. dialekt även 'ömtålig', t. ex. fru Lenngren, gotländska aumber, ond, fornsvenska ömber, öm, ömtålig, svår, sorglig, arm, usel med mera = fornisländska o. fornnorska aumr, olycklig, eländig, danska øm, öm; en, som det synes, speciellt nordisk bildning av ovisst ursprung. Enligt Persson Wurzelerw. s. 230 n. 2 möjligen m-bildning till roten i adjektiv öde; snarare dock med samme författare Indog. Wortf. s. 537 besläktat med forngrekiska áethlos, möda, kamp (av *au̯edh-), som av Solmsen förbindes med sanskrit vāyati, tröttar ut sig. Annorlunda Noreen (senast Gesch. d. nordiska spr.3 s. 106): av urnordiska *arƀumʀ, en växelform till arm, adjektiv, av urgermanska *arƀma-; se med avseende på formutvecklingen under höst. Den ljudlag, på vilken denna sammanställning bygges, är dock fonetiskt osannolik o. stödes icke av något fullt antagligt exempel. — Grundbetydelse är i alla händelser 'arm, usel, olycklig' o. detta ord betydelse 'känslig för smärta, smärtsam' härur utvecklad; jämför sydty. dialekt mir ist arm, jag har ont, känner smärta. Ur denna kan väl betydelse 'medlidsam o. d.', egentligen: 'känslig för andras smärta', förklaras; anses dock av somliga abstraherad ur fornisländska o. fornnorska aumhjartaðr = svenska ömhjärtad o. verbet ömka. — Härtill avledning svenska dialekt ömlig, eländig, ömklig, fornsvenska ömbliker, även: ömmande, smärtsam = fornisländska o. fornnorska aumlegr, norska aumleg. — Ömhet betyder i fornsvenska 'svaghet, skröplighet'.