Hur används ordet ändelselös?

I den moderna svenskan finns, med några få undantag, endast genitivformen kvar, samt en ändelselös nominativ, då den fornsvenska nominativformen på -er ersatts av den ändelselösa ackusativformen.

Exempelvis heter det i absolutiv (ändelselös) esi+Ø ušmaši+i " maktens ort" och i direktiv med artikel (ändelse +ni+edi) esi+ni+edi ušmaši+i+ni+ni+edi " till maktens ort".

Det uppträder även i kombination med det självständiga pronomenet och tjänar ibland endast till att markera en annars ändelselös absolutiv, till exempel Argišti+ni Menua+ḫi " (Det är) Argišti, Menuas son".

Några ord har emellertid bara -r som pluraländelse och ord som slutar på suffixen -are (till exempel lärare), -ier (till exempel iranier) eller -iker (till exempel magiker) får ändelselös obestämd plural (se nollplural).

Levander ger även andra exempel, där den yngsta generationen ersatt särskilda feminina former av adjektiv med den maskulina formen, och säger litn och druttjin i femininum i stället för det äldre litę och druttję, nominativändelsen -r i vissa adjektiv såsom nyr har försvunnit och blivit ny, och svaga verb med ändelselös presensform såsom sel ’ säljer ’ och stjil ’ skiljer ’ ersätts av seler och stjiler.