• 0. bearbetad och odlad jord || -n;
     åkrar

Uttryck med betydelsen åker

• Ligga i träda

  Betydelse: När en åker inte används ligger den i träda; bildligt om något som inte är i bruk eller är har lagts åt sidan tills vidare

  Exempel: "Jordbrukare upptäckte tidigt fördelen med att låta åkern ligga i träda för att återhämta sig; regissören lade karriären i träda för att var hemma med barnen"

• Betydelse: Odlad sädesjord; äfven inom diken innesluten del eller lott af sådau jord.

  Synonymer: teg, gärde

1. åker, i många götal. dialekt o. på Gotländska även aker (ager), fornsvenska åker (oker), āker, akker av äldre fornsvenska ăker = fornisländska o. fornnorska akr, norska aaker, danska ager, gotiska akrs, fornsaxiska, fornhögtyska ackar (nyhögtyska acker), anglosaxiska æcer (engelska acre; vanligen dock field = fält), av urgermanska *akra- = urindoeuropeiska *agro- i latin ager, åker, forngrekiska agrós, åker, fält, sanskrit ájra-, fält, äng, och dylikt, armen. art, fält, åker (H. Pedersen). Alltså ett urgammalt indoeuropeiska ord, vanligen o. säkerligen med rätta tolkat som en r-avledn. till roten ag i betydelse 'driva' (i latin agere = åka), alltså: 'ställe dit boskapen drives, betesmark' (jämför nyhögtyska trift detsamma till treiben, driva); bildat som t. ex. läger: roten legh, säter : roten sed osv.; eller, mindre sannolikt, ursprungligen abstrakt: körande framför plogen. Dock, enligt Brugmann Grundr. II2. 1: 354, till forngrekiska (homer.) ágrē, gripande, fångst, alltså: mark som man tagit i besittning; föga sannolikt. — Det långa a, som förutsattes av de nysvenska o. nno. formerna, har, liksom i åka, sekundärt uppkommit genom förlängning i uddljud (jämför orm, ost). — Ofta i ortnamn, icke sällan som beteckning för en helig åker, en kultplats, såsom Frigges-, Frös-, Odens-, Tors-, Ulleråker, möjligen också fornsvenska Jun-, Jonaker, nu Jönåker(s härad) Södermanland o. Enåker(s by o. sn) Uppl. (jämför v. Friesen Meddel. från N. Smål. Fornm.-för. 1915 s. 8 f. [med samma tolkning av första leden som för Jönköping; se d. o.], Jungner Gudinnan Frigg o. Als härad s. 350), motsvarande norska Frøsaaker, Frøisaaker, Onsa(a)ker, Ullensaker, Ulsaaker o. (i Bohusl.) Ulleråker (Ullarakr), forndanska þōrsaker o. möjligen Baldrsaker; se bland annat M. Olsen Hed. Kultm. 1: 87 f., 98 f., 207, Bråte Fornv. 1918 s. 211 f., Wessén NoB 1921 s. 126 o. om Friggeråker Västergötland (två ggr) särskilt o. utförligt Hugo Jungner Gudinnan Frigg o. Als härad s. 3 f. o. för övrigt passim (Uppsala 1922). I Mälsåker, fornsvenska Mæli(r)saker, ingår namnet på Mälaren (se d. o.). Lägenheterna Glaåker ha väl fått sitt namn från sjön Glaåkern o. ej tvärtom; i så fall ingår här icke substantiv åker (varom E. Noreen NoB 1922 s. 1). Se även Vingåker. — Avledning: svenska dialekt ä(c)kra, åker i linda, även: inhägnad liten äng (vartill gårdn. Äckre Västergötland) = fornisländska o. fornnorska ekra, odlat land, norska ækra, trädesåker, av urgermanska *akriōn; ävensom fornsvenska akarn, ollon = svenska dialekt och så vidare (se ollon). — Från ortnamn på Åker- utgå en del svenska familjenamn, bland annat Åkerhielm, vid adlandet ombildat av stamfadrens namn Agricon(n)ius (från Skäggesta i Åkers sn Södermanland, till forngrekiska agrós, åker, o. kónnos, skägg).