Synonymer till hall

• 1. rum innanför ytterdörren;
     stor sal;
     stor lokal: tennishall, saluhall || -en;
     -ar
• 2. (provinsiellt ord, mest i ortnamn) berghäll, klippa || -en;
     -ar

Uttryck som innehåller hall

• Från alla håll och kanter

  Betydelse: Från många håll samtidigt; lite varstans; överallt

  Exempel: "Hyllningarna kom från alla håll och kanter"

• Håll klaffen

  Betydelse: Hålla tyst

  Exempel: "Jag sa åt dem att hålla klaffen så att jag fick höra något av talet"

• Något åt det hållet

  Betydelse: Något liknande

  Exempel: "Han var väl äventyrare eller något åt det hållet?"

• på sina håll

  Betydelse: Här och där, på vissa platser

  Exempel: "på sina håll var vägarna nästan oframkomliga"

1. Plötsligt stod han i min hall och log blygt och räckte fram en krukväxt utan ytterkruka.

2. Kontrasten mellan gruppens idealistiska diskussioner runt middagsbordet och faktum att de inte lyckades hålla ordning i den hall där deras utrustning förvarades etsade sig fast hos McEwan.

1. 1. hall, häll, klippa, poet., dialekt o. i ortnamn (t. ex. Halland, se detta ord, Halleberg), fornsvenska hal, hall- f. (o. m. ?), motsvarande fornisländska o. fornnorska hallr, gotiska hallus, av urgermanska *hallu- = urindoeuropeiska *kolnú-, besläktat med litauiska kálnas, berg, o. latin collis, kulle, till urindoeuropeiska roten kel, höja sig i latin celsus, uppskjutande, hög, och så vidare (jämför excellens); se häll, holme, hylla substantiv — Med avseende på bildningen jämför hatt (av urindoeuropeiska *kadhnú-) o. vante.
2. 2. hall, i byggnad; i betydelse 'sal' från fornspr., i den gamla betydelse av lokal för besiktning o. stämpling av fabriksvaror från nyhögtyska (kvar i hallstämpel, nu bl. i överförd bem.), i saluhall o. dylikt väl även från nyhögtyska, i betydelse av rumsliknande tambur från engelska, fornsvenska hal-, hall (snarast självt lån från fornisländska o. fornnorska eller medellågtyska) = fornisländska o. fornnorska hǫll. fornsaxiska, fornhögtyska halla (nyhögtyska halle), anglosaxiska heall (engelska hall), f em. (> franska halle); i forntiden: stor sal eller byggnad bestående av en sådan. Urgermanska *hallō-, av *halnō-, till urindoeuropeiska roten kel i urgermanska *helan, dölja o. dylikt (nyhögtyska hehlen), latin cella, förrådskammare, cell osv.; se för övrigt helvete, ihjäl, hjälm, hål, hölja osv.
3. [hall, svenska dialekt, sluttande, se hälla 1.]