Synonymer till jute
- (åld.) jyllänning, person från Jylland; dansk
jute
Hjälp oss förbättra innehållet
Föreslå nya ord eller lämna feedback
Hjälp oss förbättra innehållet
Föreslå nya ord eller lämna feedback
Föreslå ett nytt ord eller uttryck
Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.
Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!
Vad betyder jute?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Hur används ordet jute?
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Som bas användes vävar av jute eller bomull vilka sedan belades med plast och nitrocellulosa.
Han brukade alltid beskriva sig själv som en jute med krut i.
Historik för jute
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- 1. jute, folkn., fornsvenska iūte, på 1500-t. o. även senare nedsättande benämning på danskar i allm. = danska jyde, fornisländska o. fornnorska jótar plural, jutar. o. ýtar, män, anglosaxiska ýte, éotas, latiniserat iuti, ffrank. eucii (= eutii). Enligt Noreen (se föregående) sekundärt i förhållande till Jutland; dock osäkert (jämför under Danmark o. est).
- 2. jute, bast av en ostindisk växt, från engelska jute, ett bengaliskt ord.
jute i sammansättningar
Rösta på användares bidrag
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Nästkommande ord
Hur böjs jute?
| singular | ||
|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en jute | juten |
| genitiv | en jutes | jutens |
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en jute | juten | jutar | jutarna |
| genitiv | en jutes | jutens | jutars | jutarnas |
Dagens namnsdag
Ingela
Tyskt namn, även en dialektal variant av det svenska namnet Ingegerd: gudanamnet Ing och *skydd* eller *gård*.
Ingegerd
Svenskt namn som består av gudanamnet Ing och betydelseelementet *gård* eller *skydd*: *skyddad av [guden] Ing*.
